Högst upp på fjärde våningen i servicehuset Blandaren, med balkong ut mot Järnvägsavenyn, bor Birgit Löwdahl sedan snart ett år.
När krafterna började tryta flyttade hon från villan som hon bott i över femtio år och där hela familjen en gång fanns runt omkring henne. Och hon lämnade trädgården.
-- Åh, trädgården saknar jag. Det var min trädgård. Jag hade planterat alla växter där.
Birgit kom till Linköping från hemstaden Nora. Det var någon gång på 1940-talet och det var kärleken som drog henne till Östergötland. Han hette Erik och det var de två som byggde huset på Söderleden i Linköping. Under senare år har Birgit bott där ensam.
-- Barnen ville inte att jag skulle bo ensam längre, de var oroliga för att något skulle hända mig.
Barnen, det är en dotter i Södertälje och hennes familj. De ville att mamma skulle bli mer trygg.
-- Jag ville bo kvar, säger Birgit, men berättar lite senare om hur hon en gång låg ensam i över ett dygn och inte kunde ta sig upp från golvet. Hon hade fått en stroke och ramlat ur sängen. Grannarna mittemot fattade misstankar när tidningen satt kvar i brevlådan och slog larm.
Sedan dess har hon fått svårt att gå och ber om hjälp när fotografen vill att hon ska sitta i en stol alldeles intill det stora porträttet av henne.
Tavlan har en självklar plats i vardagsrummet. Birgit kommer inte riktigt ihåg hur gammal hon var när hon blev avporträtterad, men hennes pappa, konstsamlare från Nora, var noga med att alla tre döttrarna skulle målas av.
Från fem rum och kök till två rum och kök. Ändå är det mesta med, åtminstone det allra viktigaste. Och det är tavlorna. Det syns tydligt att här bor en konstintresserad människa. Det var pappan som förde över det stora intresset för både konst, antikviteter och många sköna ting.
Väggarna i köket pryds av kinesiskt porslin, som Birgit samlat. Auktionsfynd finns i glasskåp och på hyllor. Överallt vackra saker att titta på och känna försiktigt på. Sköldpaddan av glas måste man klappa lite försiktigt. Den är från Venedig. och fem gånger har Birgit varit där och noga valt ut vilket venetianskt glas som ska få följa med hem.
-- Det får inte bli pråligt.
Framme vid fönstret i vardagsrummet står favoritfåtöljen. Den står nära teven, som är viktig i hennes liv.
-- Jag är fascinerad av teve, säger hon. Jag lär mig mycket av att titta på alla program, mest tycker jag om djurprogrammen.
livet på hemmet