En kvinna, eller man, med uppkavlade ärmar, en tidig morgon och dagg på stövlarna, taktfasta, halvcirkelformade armrörelser med lien som lägger grönskan åt sidan.
1800-tal på ängen? Nej, du kanske, eller grannen i sin trädgård.
Lien är ett idealiskt redskap för trädgårdsbruk, säger BoGe Johansson som undervisar i ekologi på Vreta-Västerbyskolan i Vreta Kloster.
-- Överallt i stället för att använda trimmer kan man använda lie. Den kräver inget bränsle, för inte oväsen och slänger inte upp stenar. Det ger fina blommor också, lien skär ett snitt men trimmern sliter sönder och tar ibland för långt ned. En fransad yta gör det lättare för sjukdomar.
Mellan staket kan det vara svårt att komma åt med lie men under buskar, nät och längs dikesrenar går det bra.
-- Jag slår av jordgubbsblasten med lie efter skörd för att de nya bladen ska växa fram och för att svampsjukdomar inte ska överföras från de gamla bladen. Potatisblasten slår jag också av, till exempel vid ett bladmögelangrepp för att hindra att det sprider sig till potatisen. Det går också bra att slå av nässlor och sedan plocka dem från marken, om man vill. Jag slår med lie om det är en svår slänt för gräsklipp aren. Lien tar även unga slyskott och man kan putsa buskar med den.
För att minska på gräsklippandet kan man låta en del av gräsmattan växa fritt. Det stimulerar barnen också, tycker BoGe Johansson, att få leka bland fjärilar, och det lär dem att förstå och ta hand om många olika arter.
Hos BoGe växer liten blåklocka, brunört, te-veronika, backnejlika, nunneört, och om man har tur, säger han, kan en nattviol smyga sig in i sällskapet.
-- Inte en tusendel av den ängsmark som fanns för 100 år sedan finns kvar i dag. När ängsmarken minskar, minskar mångfalden. Det är precis som att hugga ned regnskog, säger BoGe.
Ängsväxter trivs på ganska näringsfattig jord och risken i trädgården är att det är för frodigt. Då kan hundkex, nässlor och smörblommor ta över. För att få ängsblommor ska man inte gödsla gräset. Ett knep är att täcka jorden med ett tjockt lager sand för att få den magrare.
För att bereda plats åt nya blommor kan man ta bort grässvålen fläckvis. Det går bra att bara låta gräsmattan växa vilt också, är den gammal kan det finnas fina växter i den. Som gullviva.
För att få nya frön ska man hämta torrt hö från en annan äng och sprida över marken. Förr tog bonden, om man köpt hö utifrån under året, bosset i ladan frampå vårkanten och spridde över markerna. Frö i påsar innehåller ofta växter från utlandet som inte hör hemma här, säger BoGe.
När ängen vuxit slår man gräset en gång i juli och ännu en gång på hösten. Gräset ska tas bort efter några dagar när det torkat för att ljus till nya blommor ska nå ned.
-- Fast jag tycker det är fel att säga slå med lie, man skär, säger BoGe. Som den gamla sången säger, "Skära, skära havre". Man ska inte ta i.
Det är en viss teknik att använda lie, men det är inte så svårt. Det gäller att låta armarna pendla och göra jobbet. Bladet ska skära nära marken och det svåraste är att skära rakt så att spetsen inte tar i marken eller höjs i slutet av rörelsen.
-- Det är roligt att få in snitsen och följa marken, säger BoGe. Det är avkopplande samtidigt som man får igång kroppen. Man hör fåglarna. Eller så går man några tillsammans.
-- Sen kan man duka till skördefest i gräset.Johanna Rasmussen