Lycka är att få bo i ett levande museum

Det är viktigt att ha drömmar, för en del av dem slår in. I över 30 år har Harriet Larsson drömt om att bo i Gamla Linköping - och nu gör hon det. Hon har gjort det i ett år, medan grannen och nya väninnan Kersti Birgersson Omert har gjort det i 31 år.

Vackra saker och miljöer har alltid varit viktigt för Harriet. Bostad besökte henne redan 2003, när hon härbärgerade i slussvaktarbostaden Malfors längs Göta kanal i Ljungsbro. Ett underbart boende även det, men till slut kändes den stora trädgården övermäktig och de höns som dåvarande kanalchefen Clas-Göran Österlund försett henne med fick flytta till Harriets dotter.

- När jag kom till Linköping i slutet av 70-talet var jag gift och hade småbarn. Vi hade lite dåligt ställt så vi brukade göra utflykter till Valla och titta på djuren, det var ju gratis. När jag vandrade genom Gamla Linköping minns jag att jag tänkte "här bor nog bara rika människor".

När det gick upp för Harriet att det är Stångåstaden som förvaltar husen och att hyrorna är likvärdiga med vilka som helst hos bostadsföretaget ställde hon sig i kö. Efter 13 år fick hon erbjudande om den lilla trean på andra våningen i spegelmakaränkans hus från 1700-talet, precis vid Kryddbotorget, mitt emot Ragnar Dahlbergs kafé.

Gamla Linköping sjuder av liv, helt enligt grundaren Lennart Sjöbergs vision, men en vårdag mitt i veckan är det ändå mycket stillsamt. En och annan tar sig lite knixigt över Kryddbotorgets kullerstenar. Det enda som hörs i det fridfulla lugnet är småfåglarnas tjatter och i trädgårdarna tittar det lite yrvaket upp gammeldags växter som kungsängsliljor, jättetrillium, lunddocka och hundtandslilja. Något doftar gott. Kanske från kringelbageriet?

Nära till allt men ändå lugnet självt. Rustikt och genuint. Klart att Harriet vill bo i den här vackra bakelsen av kulturhistoria.

- Jag blir harmonisk av miljön. Om ett år blir jag pensionär. Många andra som blir det har så stora planer, om tågluffning och allt möjligt. Själv ska jag bara sitta i spegelmakaränkans lilla trädgård, mata duvorna och sippa lite vin. Njuta och gå på en och annan utomhuskonsert som de ordnar här. Det räcker så.

Och är det inte just det som allting handlar om? Att finna förnöjsamhet och glädje i det där lilla, som är oss allra närmast.