Det var en gång ett litet, litet stenhus. Med tiden blev det större. Och större. Och större.
Till slut var den vita stenstugan från början av 1700-talet jättestor. Nåja, nu tog jag väl i. Men Lilla Sandvik i Stjärnorp, som började sina dagar med knappa 40 kvadratmeter, har i dag runt 100.
Ägaren Gunnar Andersson kallar sig rått skrattande för "inavlad byfåne", han har bott i Stjärnorp i hela sitt liv och är uppvuxen i huset.
Hans mormor och morfar köpte det på 50-talet. När mormor gick bort tog Gunnar över barndomshemmet 1997. Naturligtvis har han många känslor investerade i den lilla stenstugan.
Sin första utbyggnad i trä fick Lilla Sandvik på 40-talet då ett litet kök byggdes till. 60 år senare tillkom 60 kvadratmeter med nytt vardagsrum och ett sovrum. Och sedan blev det lilla stenhuset med glasveranda. Eller "pensionärskuvös" som Gunnar och Birgitta Claessen (Gunnars grannbo som hyr en marklägenhet ett tjugotal meter bort) brukar kalla sitt uterum.
Gunnar är 65 och sjukpensionär sedan tre år. Birgitta har två år kvar att jobba sen kan hon också tillbringa mer tid i "kuvösen".
Gunnar minns hur omgivningarna såg ut på 40-talet. Idel jordbruks- och ängsmark och på andra sidan vägen endast två sommarställen, varav Ellen Keys syster bodde i det ena. Huset ligger precis vid vägen. Cyklarna och hästvagnarna har bytts mot en strid ström bilåkande sommargäster och sommartid ett lämmeltåg av motorcyklister.
Men Gunnar störs inte av trafiken, hans kuvös ligger ju dessutom en bit ifrån. Inte en sekund har han ångrat verandabygget.
-- Jag bor i princip i det från mitten av mars till slutet av november, med undantag för månaderna juni, juli och augusti. Äter här, läser och tar en tupplur på eftermiddan.
Under sommarmånaderna kan det vara 38 grader varmt på verandan och den fungerar endast som genomgångsrum. Men det passar Gunnar. På sommaren vill man ju ändå sitta ute i trädgården, resonerar han.
Och 38 grader, det är för varmt även för en kuvösälskande pensionär ...