Kerttu Paulsson gungar eftertänksamt i gungstolen medan hon låter oss titta runt i huset.
Fast hon erkänner att hon för all del samlar på lite annat än minnen och visar på kantelen på väggen, det karelska nationalinstrumentet och på den vävda mattan som hon hängt upp, den som hennes mans farmor först färgade garnet till och sedan vävde.
Men det första vi ser hemma hos Kerttu, som bor utanför Brokind, är förstås Utsikten med stort U.
Hon tittar lite i smyg på oss, säkert van vid reaktioner. Nedanför huset blänker Kåtebosjön denna ljuvliga sommardag.
Det var ingen enkel historia att få sig ett hus på just den här platsen. Då, 1982 när Kerttu och hennes man skulle bygga, gick inte ens vägen ända fram. Tomten var stenig och med många höga träd så att sjön inte ens syntes.
Många hade nog tvekat högst betänkligt vid tanken på att bygga just här.
- Men jag såg väl något som ingen annan såg, säger Kerttu och berättar om huset som de köpte från norra Finland och som kom på långtradare men som förstås inte kunde köra ända fram. Allt fick lastas om till traktorer.
Mest jobb var det med den 1 200 kilo tunga takbjälken. Innan de över huvud taget kom så långt var de tvungna att ta ned träd och spränga och rulla undan stenar.
Fortfarande är Kerttu stenrik, här och där på den 6 000 kvadratmeter stora tomten ligger stora bumlingar.
Till en början blev stugan en sommarstuga men snart också en helgstuga. Varje fredag kväll övergavs huset inne i Linköping för huset vid sjön. Så småningom togs beslutet att flytta hit permanent. I dag bor det fler här i närheten året runt och en ny väg har dragits fram till husen.
En bit bort på tomten står det gamla hus som fanns här från början. Det plockades ner pinne för pinne men sattes upp igen på ny plats och är i dag gäststuga och förvaring för blommor som behöver skydd om vinter. Strax intill ligger bastun. Förstås. Kerttu är ju född i Finland.
Från bastun tar vi oss ner mot sjön. Det är lite brant och Kerttu varnar: Gå försiktigt!
Rosaröda näckrosor smyckar vattnet.
- Jag fick en som present en gång och nu har de blivit så här många! Borstnejlikor har tagit plats både vi sjön och på övriga tomten, de precis som de klatschiga studentnejlikorna. Kerttu köpte för många år sedan några få fröpåsar. Vinden har sedan sett till att sprida runt blommorna.
Murgröna på stenar, vintergröna som samsas med blåbärsriset, övervintrade ringblommor. Här finns inga ordnade rabatter och fast tomten minsann inte är för den late, verkar Kerttu ta trädgårdsarbetet med ro. Hon vattnar när det behövs, säger hon och berättar att allra, allra vackrast är det nog ändå när vitsippor och liljekonvaljer översållar tomten.
- Här är gudaskönt att vara.
Och då menar hon alla årstider. De stora fönstren i vardagsrummet är som levande tavlor. Där kan hon sitta och titta ut mot sjön, utan att aldrig tröttna på utsikten. Vid vilket väder som helst. Dimmor över sjön, kalla månnätter, blänkande sommarsjö.