I den tidiga sommaren blev de två husen vid Stångån, mitt inne i stan, inflyttningsklara med sina totalt 34 lägenheter.
Högst upp på toppen i varje hus finns två lägenheter med var sin praktfull altan. Margareta och Göran har hela 55 kvadratmeter för att njuta av skön utsikt.
--Vår sommarstuga, säger Margareta, som absolut inte vill ha någon sådan på landet.
-- Jag har aldrig haft sommarställe. Jag är inte lagd så ...
Det är tråkigt på landet, tycker hon och vill ha stan inpå knutarna. Villa är inte heller något alternativ. Margareta har bott i sådan i hela tre månader. Göran skakar instämmande på huvudet och erkänner sig vara totalt opraktisk.
De har valt sitt boende noggrant. Utgångspunkten är att ha ett vardagsliv så enkelt som möjligt och inte behöva få stresspåslag i form av husunderhåll och trädgårdspåtande.
De har också planerat sin lägenhet med tanke på egen bekvämlighet. Här finns inga gästrum som står och väntar på övernattare. (Men gott om madrasser och plats för gäster som vill sova över.) I de två sovrummen har de istället arbetsplatser och utrymme för att krypa undan och kunna vara ensam.
Paulsson/Ejeman kommer närmast från en bostadsrätt på Drottninggatan. Dessförinnan bodde de i Stolplyckan. Dit flyttade de när bostadskollektivet var alldeles nytt.
När de fick nys om Stångåstrand och tittat på ritningarna till de översta lägenheterna slog de snabbt till. De fick en bostad med både och -- med nära till centrum på ena sidan och med ån och träden och promenaderna på den andra.
De föll inte bara för den magnifika utsikten utan också för en okonventionell planlösning, med till exempel ett vardagsrum i olika nivåer. En del av det rummet har blivit en plats för läsande och musiklyssnande. När det väl fungerar att elda i huset ska det också spraka i braskaminen. Veden i inflyttningspresent ligger och väntar.
Den andra delen av rummet domineras av den svarta soffan, kanonbra att slänga sig i och slappa framför teven.
Utan att dominera är rött en genomgående färg i lägenheten. Rött dyker upp här och där; på en hel vägg eller på en näsa i en tavla eller på en lamp-skärm.
Där de bodde tidigare var det mest vitt, nu längtade de efter färg. Görans pappas gamla tevefåtölj har klätts om i glada ränder. Lila och rött och andra klara färger på kuddar är utropstecken i den svarta soffan.
-- När vi flyttade ihop hade vi brun manchestersoffa och läskedrycksbackar till soffbord, minns Margareta. Men kärleken övervinner allt!
Margareta och Göran är numera vana att få frågan: Det är dyrt att bo här, va?
De brukar svara: Man vänjer sig. Men man kan få en hel herrgård långt ute på landet för pengen.
3,1 miljoner kostade de 105 kvadratmeterna (plus altanen). Månadsavgiften är 5 500 kronor.
Då har de till exempel ingen bil att ödsla pengar på. Miljöskälen har vägt starkt i beslutet att vara bilfri. Utan bil slipper man många bekymmer. Dyr garageplats till exempel.
-- Vi hyr bil ibland och vi åker mycket kollektivt. Med bil följer en viss bekvämlighet, säger Margareta. Man fjärmar sig från det som händer i livet.
Med andra ord: vi andra går miste om det som sker på bussar och tåg.
Men hur var det nu med mannen i trä från Afrika?
Göran, som var på uppdrag för Sidas räkning i Zimbabwe, hittade där trästatyn "Where is my wife?" Så heter nämligen trägubben. Mannen har kommit ut från krogen, med ett rött öga, och letar efter sin fru. Nu får han leta intill Stångån.
marga- reta paulsson
göran ejeman