Tidigt en kylig och lite regntung torsdagsmorgon äntrar vi bussen i Linköping, ett drygt trettiotal medlemmar i östgötakretsen av Sällskapet Trädgårdsamatörerna. Det är Kristi Himmelfärdshelg. Vi har fyra fullspäckade dagar framför oss. Vi kommer från Kolmården i norr till Mjölby i söder. Unga och gamla. Lätt packning är föreskriven. Mjuka väskor. Lätta att stuva. Varför...det förstår jag först senare.
Raka spåret till Danmark. Egon Pedersen från Klockrike, själv dansk och kunnig trädgårdsmästare, har lagt upp rutten. Vi skall få se det bästa av det bästa. Besöka stora visningsträdgårdar och små "haver" anlagda av danska trädgårdsamatörer.
Hela Fyn är som inhägnat i syrenhäckar. Varenda åkerlapp! Och vilken märklig upplevelse, nästan obeskrivlig, när bussen med millimetermarginal lyckas krångla sig fram på krokiga landsvägar och in i små villasamhällen som skulle kunnat vara Sturefors eller Vikingstad. Stannar invid ett alldeles vanligt litet hus på en alldeles vanlig liten grusad garageuppfart som med nöd och näppe rymmer bussen. En port in i en trädgård...och vi har hamnat i paradiset! Hos Hansens i Ringe är deras jättelika näsduksträd översållat av blommor med långa vita svepeblad som fladdrar i vinden. Det är som om hela trädet vore fyllt av näsdukar på tork.
Hos Grete och Finn Oxholm i Middelfart finns ett gullregnsträd där hälften är rosa och hälften är gult. Hos Gregersens i Klovborg blommar rhododendron höga som hus...föralldel, som enplanshus. Och på väg upp till Helenas stauder, en plantskola med ovanliga geranier, doftar bukettapeln, Malus sargentii, som vore vi på besök i en parfymbutik. Man blir alldeles matt. Vill bara ha! Geranier, iris, apel...Allt!
Men det allra märkligaste är nog de japanska trädgårdarna. Så utsökt japanska att jag tror inte dess like finns ens i Japan.
Paul och Laura Hviid är ett lantbrukarpar i Ebberup på Fyn. År 1980 brann deras ladugård. När brandplatsen röjdes så kom där fram mängder av sten. Ett jätteproblem. Vad gör man? Paul Hviid gjorde en japansk trädgård! Han hade visserligen aldrig varit i Japan, men läst om japansk trädgårdskonst i en tidning och blev inspirerad.
Kring en naturlig damm som fanns på gården byggde han upp ett vattenlandskap med stenar och berg, broar och paviljonger. En trädgård att vandra i. De inhemska trädslagen användes och formades. Ett konststycke.
Först senare - när trädgården redan var anlagd - har Paul och Laura gjort sin resa. För att se om de lyckats. Och det har de! Paul Hviid är nu rullstolsburen och kan inte längre ta sig upp i det utsiktstorn han låtit bygga för att få en utblick över sitt trädgårdsrike, men det märks att han njuter av vår entusiasm och han gläds över vår trädgårdsglädje.
Stinne och Bent Schwartze Gregersen är ett annat lantbrukarpar som tillsammans med sin dotter Bethina förvandlat sin lantgård till en trädgård. De började för trettio år sedan efter en resa till England. Fyllda av trädgårdsinspiration byggde de sig en egen engelsk trädgård på två och ett halvt hektar i Klovborg, Lille Malunds Have. Där vindlar nu slingrande gångar ut och in genom mäktiga rhododendronkvarter. Men även de längtade efter en japansk trädgård och 1992 gjorde de slag i saken. De reste till Japan för att studera trädgårdar på plats. Väl hemma skaffade de 200 ton sten, schaktade bort jorden från hela sin innergård och slet och baxade för att få varenda stenblock på plats. Nu har de en liten meditationsträdgård i parken och en äkta japansk vattenträdgård på sin innergård. Jag tror nog att det är den som tar priset.
Entusiaster inspirerar entusiaster. Det är det värsta! Och nu förstår jag varför packningen till resan skulle vara minsta möjliga och lätt att stuva. Trädgårdsamatörer har alltid en och annan spännande planta att erbjuda. Växter som vi ser i deras trädgårdar. Utsökt vackra. Ibland sällsynta. Sånt går inte att motstå. Snart är bussens alla utrymmen fyllda. Men trädgårdarnas lockelser upphör inte. Ständigt nya fynd. Där finns ovanliga geranier, jättestora funkior, primulor vi aldrig tidigare sett, dubbla, nästan svarta aurikler, rhododendron och azaleor med alldeles sällsynt charm. Och vid det absolut sista trädgårdsbesöket hittar vi...träden! Då finns bara en enda plats ledig i bussen. På toaletten. In med träden på avträdet för nöden har ingen lag.
Säg sen att inte amatörer är galna. I varje fall är de hagalna. Passionerade. Besatta. Och jag kan garantera att det smittar.
Med inspiration från
japan