Vad var roligast i somras? Liseberg, bestämde 15-åringen. Men det var inte Höjdskräcken, Balder, Hanghai eller Hotell Gasten hon tänkte på. Det var vår tvånätterscamping i ett halvt tält.
Jag och barnen kom fram sent till campingplatsen intill Liseberg, full av skränande coola ungdomar. Över oss låg tunga regnmoln så nu var det bråttom.
Jag och 12-åringen satte upp tältet medan 15-åringen pumpade upp dubbelluftmadrassen utanför. Allt för att det skulle gå så snabbt som möjligt. Det gjorde det nu inte. Det var lögn i helsike att få jättemadrassen på plats i tältet. För stor, helt enkelt.
- Pressa på bara, stod jag utanför och gapade till 15-åringen. Lägg dig på madrassen och tryck till!
- Men det knakar i sömmarna, svarade hon oroligt.
- Skit samma, pressa på bara! Det här gamla tältet har varit med om mycket må du tro.
Nu är hon ju rätt stark, min kampsportsdotter, och därtill väluppfostrad. Så hon pressade på för allt vad tygen höll. Vilket tyget inte alls gjorde. Ritsch!!!
Plötsligt sprack tältet uppe vid det hål som ska hålla upp den bakersta tältpinnen. Och det sprack rejält. Det centimeterlilla hålet hade förvandlats till ett hål stort som en mansskalle.
En snabb genomsökning i bilen gav vid handen att de enda reservdelar som erbjöds var några hårsnoddar. Vi snörpte ihop tältduken och tillverkade ett nytt hål. Fast mest skrattade vi. Hysteriskt. Vi fick sådana skrattfnattskonvulsioner att lillebror vägrade hjälpa till, utan stängde in sig i bilen. Med skammens rodnad på sina kinder. "Folk kan ju tror att ni är fulla eller nåt!"
Värre skulle det bli. För nu uppenbarade sig nästa problem. Med så mycket tältduk ihopsnört av hårsnoddar fick inte den bakre tältpinnen plats på höjden längre. Vi var tvungna att skippa en tredjedel av pinnen vilket gjorde det i original låga tältet EXTREMT lågt. Proceduren upprepades med den främre tältpinnen.
Men själva ingången, på yttertältet, fick ha kvar sin ordinarie höjd. Annars hade allt överblivet yttertältstyg fladdrat som på en stormpiskad fullriggare.
Det såg verkligen inte klokt ut. Medan tältingenjörerna höll sig om sina krampande skrattmagar och frustade sig tårögda krävde 12-åringen att jag backade bilen så att den skulle skymma det mesta av vår märkliga sovboningen från vägen, där övriga campare spatserade förbi.
En mycket hög luftmadrass i ett väldigt lågt tält ger inte mycket yta att ... vistas på. Endast några centimeter luftrum skiljde våra näsor från tältduken.
- Vi låter innertältet vara öppet, annars dör vi av syrebrist. Jag kan ligga närmast utgången och ta emot myggen. Ligg nu på sidan och andas bara med näsan, mina älsklingar. Annars får ni munnen full av tältduk, sa jag innan vi utmattade föll i sömn, med en alldeles bestämd känsla av att vara med i filmen "Sunes sommar".
Sensmoral: Man ska vara glad om något går åt skogen på en semestertripp, för det är då man minns den. När alla vanliga, småtrevliga semestrar fallit i glömska, finns toksemestern för evigt kvar som ett glatt minne. I alla fall om man hade förmåga att skratta åt eländet.