Den som installerade centrallåset i min Golf Kombi kan inte ha varit nykter. Eller också var han det, men odlade ett hämndbegär som han valde att plantera i just min kärra.
Nyckfullt är ett understatement när jag ska beskriva hur centrallåset beter sig så fort yttertemperaturen visar mindre än fem minusgrader.
Låset handlar helt efter sina egna naturlagar och de är varken logiska eller förutsägbara. Den enda fördelen jag kan se med dessa spratt är att jag väcker idel muntration hos mina medtrafikanter.
I dag var det förardörren som bestämt sig för att vara morgonens joker och vägrade öppna sig. Passagerardörren stod dock till förfogande. Men bara fram till Q8-macken. Där var det lögn i helvete att få upp den. Där-emot behagade en av bakdörrarna släppa ut mig.
Jag är inte överdrivet fetlagd, men påpälsad i dunjacka och grova kängor känner man sig inte direkt gasell-artad under dessa ofrivilliga gymnastikpass. En tankade man kastade intressanta blickar medan jag likt en högdräktig flodhäst vältrade omkring i min bil med rumpan i taket och snoken intryckt i en nackkudde.
Förra vinterns stormarknadstrauma gör sig påmint. Jag hade handlat fem överfulla papperskassar med mat. Skuffen, bakdörrarna samt förardörren var hermetiskt tillslutna. Matkassarna fick alltså baxas in via passagerardörren och placeras på dess säte samt på golvet framför. Därefter skulle jag själv baxas in över och förbi maten.
Jackans dragkedja sprack under den luftspagat som tarvades för att få vänsterbenet över dassrullar, flingor, Whiskasburkar och falukorvar, förbi växelspaken och ned framför ratten, alltmedan högerfoten skulle vara kvar på moder jord. När sista benet skulle in satt jag naturligtvis sönder hela paketet med Fäbodknäcke. Hur hemkomsten tedde sig anar ni, när jag avslöjar att då var det endast en av bakdörrarna som gick att öppna.
Glöm låsspray, det har ingen som helst effekt på billåsets irrationella spratt. Inte heller spelar det någon roll om jag håller bilen låst eller öppen. I väntan på att detta mitt lilla vardagsbekymmer ska få sin lösning tröstar jag mig med att jag trots mina 43 år håller mig förbluffande vig.
Och ser du en dag en högröd och desperat kvinna inspärrad i en mörkgrön Golf så är det förmodligen jag. Då har min bil levererat sitt slutgiltiga practical joke och vägrar att över huvud taget släppa ut mig.
HEMLIKT
Carina Glenning
Bostadsredaktör