dan i slutet av 1600-talet. Då fanns en viss bebyggelse på tomten, men vid den stora Linköpingsbranden år 1700 fanns bara ett brygghus, stall och fähus kvar. När den nuvarande gården vid Nygatan byggdes är osäkert, men år 1755 nämns den i ett köpekontrakt. Några år senare omtalas att gården är välbyggd, och det är från den tiden som troligen bottenvåningen härstammar.
- Visst känns det märkligt att bo i ett så här gammalt hus, mitt i stan. Men i slutet av 1700-talet, när postkontor inhystes i fastigheten, blev det ett ramaskri för att inrättningen låg så ocentralt, säger han.
När museets konservator granskade huset i samband med en renovering 1981 fann man i taket i ett av rummen bland annat tryckta kungörelser från 1758. De var påklistrade på breda takplankor, som senare pappspänts i två omgångar.
- Varje lägenhet i huset är unik. När vi planerat vårt underhåll av fastigheten har vi samarbetat med länsmuseet, och expert har rådfrågats när trädgården anlades. Vi sätter alla i huset ett stort värde i den här kulturhistoriska miljön, säger Mats Bergvall.
Huset på Nygatan 46 är en av de äldsta bevarade fastigheterna i Linköping, mycket tack vare de boende som värnar om byggnadens kulturhistoriska värde.
När HSB köpte fastigheten 1980 var huset i dåligt skick. Men efter en varsam fasadrenovering av byggnaden återstår nu att ta fram den gamla tidsåldern i trapphuset på tre plan.
- Om man inte är kulturhistoriskt intresserad så blir man det garanterat när man flyttat in i huset, säger Mats Bergwall, som är ordförande i styrelsen för föreningen Ekonomen 3 .
Mats Bergwall har bott i fastigheten sedan slutet av 1990-talet. I huset finns sex tvåor som har en boyta på mellan 55 och 70 kvadratmeter. Den äldsta delen av huset finns på första våningsplanet, där Mats Bergwall i ett av rummen har en öppen murad spis med kåpa från mitten av 1700-talet. Här är det också lägre i tak än på andra våningsplanet.
- De historiska vingslagen sitter i väggarna. Här får man ingen HSB-känsla, säger Mats Bergwall.
Han berättar om fastighetens fascinerande historia, som börjar reFöreningen har en god ekonomi, och efter fasadbytet för tre år sedan fortsätter arbetet med att renovera trapphuset, att ta fram den gamla trätrappan samt återskapa dörrarna från tidigt 1800-tal till originalskick.
Agneta Hagman är fastighetens vicevärd och hon är även vice ordförande i föreningen. Hon har med sina elva år bott längst i huset. I lägenheten på andra våningen, där takhöjden är tre meter, har hon kakelugnar i två rum. Men det är eldningsförbud i alla eldstäder i huset.
- Jag brukar sätta in några stearinljus i eldstaden, det är lika mysigt som en brasa.
Agneta Hagman säger att man får mer känsla och kärlek för huset när man bott ett tag. Alla är också ense om att satsa pengar och engagemang på huset.
- Vi är väldigt informella i föreningen. Men när det är styrelsemöten följer vi alltid reglerna.