Jag är i full färd med att återta mitt hem. Under mina fem dagar i Budapest har min kåk förvandlats till allmän fritidsgård. Med drivor av gratis käk, en ständigt öppen svängdörr och många insuttna sköna fåtöljer att vila ut i.
Vissa av mina oinbjudna gäster har praktiserat "bring-your-own"-konceptet. Kanske för att det råkade regna ute just den dagen de nedlagt en mör åkersork. Varför käka på uteservering när hela Glennings hus är ledigt? Som tack brukar de lämna kvar en liten njure till husets ägarinna. Hyggligt.
Det har sina fördelar med kattlucka, men också rejäla nackdelar. Mina katter tar sig obehindrat ut och in som de vill. Liksom traktens okastrerade hankatter när jag är borta några dagar. Och visst har det sina fördelar med kastrerade hannar (de håller sig ju till exempel hemma i soffan i stället för att vara ute och ränna), men också sina avigsidor. De är supermesiga mina två sambograbbar! Den yngsta, Sören, gillar visserligen att pinkmarkera revir i trädgården (och alltid på Helggubbens bil), men att sedan också försvara sitt fort - nej, så långt sträcker sig inte hans sturskhet.
Och min gammelgubbe Astor kommer inspringande och gömmer sig under soffan i övre hallen så fort någon av traktens katter kommer på visit. Darrande av skräck. När okastrerade machokillar kliver in förvandlas mina egna kissar till jamsiga plyschpojkar som kunnat besätta framträdande roller i 70-talsfilmen "Tillsammans".
Av pälslämningar på två platser i huset att döma har minst två främmande katter hyrt in sig under min semester; en långhårig brun-grå typ och en svart. Den förstnämnda, en hunk får jag tillstå, spankulerade frankt in genom kattluckan och vidare in i köket när jag stod och bredde en macka härom morgonen. Under ganska många sekunder möttes våra blickar. Han såg inte det minsta rädd ut utan uppvisade en min som tydligt sa: "Och vad i herrans namn gör DU här?!"
När jag skällde på honom lomade han saktfärdigt mot kattluckan. Då tog jag i lite mer varpå han krängde sig ut och i sakta trav tog sig några meter från huset. Där stannade han, satte sig ned och bara blängde på mig över axeln. "Sluta hesta upp dig, gumman, jag går väl in och käkar när du dragit till jobbet då." Nej, nu jäklar tänkte jag och sprang ut i strumplästen, ivrigt gastande och sjasande, och nu masade han sig faktiskt iväg från tomten. Nu står en hink vatten redo här hemma. Katter är inga korkade djur och vatten är ett språk de förstår alldeles utmärkt. Kom an då, tuffing!