Nu längtar de in till golvvärmen hos de senare och sitter träget och väntar utanför de specialbyggda dubbeldörrarna i glas.
Vi blir stående utanför, jag och fotografen, med lika lystna blickarmot huset som de trinda katterna. Hur har detta gått till? Hur har ettgammalt fönsterlöst magasin innehållande garage, visthusbod ochdrängstuga "ånyo uppfört 1844" kunnat förvandlats till en sådan litenpärla?
Innanför glasdörrarna blir vi stående igen. Här ser vi rakt genomhuset och ut över de böljande åkrarna på andra sidan av magasinet. Marksom Björns bror nu brukar.
Nästan allting är vitt i det stora vardagsrummet som möter besökaren, ändå känns det varmt.
-- Pappa och jag var måna om att magasinet även efter renoveringenskulle passa in i miljön, säger Björn. Och helt vitt är det faktisktinte. Om du tittar efter ordentligt är det tio procent brunt här ivardagsrummet.
Ja just det, skänken där är ju brun, liksom sidoborden. Därmedplockar möblerna upp lite av det bruna från taket. Och fönsterbordethar visst en aning grönt i det vita, och harmonierar därmed medblommorna strax intill.
Vi har kommit till två riktiga proffs.
Gården ligger ett par mil söder om Linköping. Björns föräldrar köpteden för 20 år sedan, men har haft den uthyrd den mesta tiden.Renoveringen av magasinet blev klar för två år sedan.
Nästan allt har Björn och Sven gjort själva, med god hjälp avvänner. Inhyrda yrkesmän har hjälpt till med de svåra sakerna, el, vvs,rikta golvet, regla kökstillbyggnaden och förse taket med järnvägsrälsistället för de bärande väggar som tagits bort.
Vattenburen jordvärme i en kulvert från boningshuset ger behaglig golvvärme för folk och fä.
I den gamla, men nyuppmurade, kakelugnen sprakar en brasa.Stearinljus, tillsammans med 30-talet takspottar och alla fönster, gerett mysigt ljus. Här är så ombonat! Markus bullar upp med hembakt iköksdelen, som är helkaklad.
-- Väldigt behändigt i ett kök, bara att torka av, säger Markus.
Han jobbar deltid i Linköping medan Björn har sitt jobb somlayoutansvarig på Åhléns i Stockholm. Över äppelkaka och saffransbullarberättar Björn om sitt kontrastrika liv. Stockholm city kontrastillheten hemma på gården.
Han pendlar med tåg varje dag, kliver av på T-Centralen och "börjarspringa som alla andra". Om någon därhemma frågar vad det var för väderi Stockholm kan han inte svara. Han är aldrig utomhus. Men här hemmaåtergår hjärtfrekvensen till en mer behaglig takt. Jobbet ärutvecklande och kreativt, men det råder ingen tvekan om att det ärlantlivet som är kärast.
Markus kan sakna de milsvida värmländska skogarna ibland, men inteså mycket att han vill välja bort Östergötland. Han var inte särskiltinredningsintresserad innan han träffade Björn, men har blivit det.
-- Jag har fått upp ögonen för vad som har ett känslomässigt värde.
Markus spenderar mest tid i det gemensamma hemmet. Han är florist ibotten och nyligen färdigställdes ett växthus modell större. I denträdgård de delar med Björns föräldrar har de anlagt en örtagård och enstor perenn-avdelning. De sprikraka gräskanterna vid grusgångarnavittnar om att här läggs mycket arbete ned. Och så är Markus mycketroad av matlagning.
Men det stora gemensamma intresset är inredning, att fara runt påauktioner och loppisar och lägga bud på godbitar. Det handlar inte omnågra stora pengar, bedyrar de, och börjar berätta vad sakerna omkringoss kostat. 25 kronor för det stora ekbordet, 20 kronor förskrivbordet, 125 för byrån.
Sådant som vi andra skulle vandra förbi och avfärda som skräp serBjörn och Markus potentialen i. Sedan hjälps de åt att stoppa ommöblerna, måla eller få till den rätta slitna looken.
Roligast är att leta grejer efter tema, typ: i dag ska vi bara hablå-vita saker. Inredningen i magasinet kallar de "lite bondsk".Utanför Vadstena har de ytterligare ett hus, ett missionshus som hållerpå att färdigställas på ett mer salongsmässigt vis. Vad som ska händamed det huset framöver är oklart.
Deras strategi är att lägga krut -- och pengar-- på vissa utvaldadetaljer i hemmet. Ekbordet för 15 kronor har tio handgjordabonnrokokostolar omkring sig som tillsammans kostade 7 500 kronor.Sedan krävdes en hel del arbete för att få dem till dagens skick.
Drömmen i framtiden är att ha något eget inom design och gamla ting.
Kattkungligheterna Eugen och Wilhelm har ätit och tagit en tupplur.Nästa måltid intas måhända hos Sven och Märta i boningshuset. Vi fårväl se.
Markus och Björn har mycket kontakt med Björns föräldrar. Hjälps åt med hus och trädgård och äter hos varandra titt som tätt.
-- Jag har aldrig förstått problematiken kring att bo med sinaföräldrar, säger Björn. Vad har man i livet? Sina nära och kära. Detvill jag ta tillvara.