Min störning accelererar. Att jag är en privatlivsmannekäng -- som aningslöst torgför detaljer från mitt privatliv -- det har jag lärt mig leva med. Men att låta sig förnedras offentligt av andra!
I en skröna härförleden blottade jag mina kunskapsbrister i ämnet design. (Jag trodde för inte så länge sedan att en"myranstol" var detsamma som en stol från secondhandbutiken Myrorna). Det fick mina elakaste kolleger att komponera en trendguide för Bostads räkning. Så att dess läsare nånsin ska slippa skämma ut sig lika mycket som dess redaktrissa. Du hittar den i tidningen i dag.
Att ragga fram bilder till ellipser hit och myror dit överlät de åt mig. Gick och muttrade på redaktionen: "Jaha, då ska man ha tag i en sån där Superellips då, var fasen kan såna finnas?"
En designintresserad kollega hörde mig: "Men snälla Carina, vi har en Ellips här på redaktionen, i konferensrummet där borta!"
Det faktum att jag i 17 år suttit vid en Superellips stup i kvarten utan att veta om det gav trendnördarna ännu mer att skratta åt. Jaja, det bjuder jag på. Värre fadäser har väl mänskligheten begått.
Om alla bjöd på sina tillkortakommanden lite oftare skulle tillvaron bli roligare. Som kollegan Lotta. Hon kom inrusande för sent till redaktionens morgonmöte och utbrast: "Ursäkta mig, jag gjorde den där klassiska klantigheten när jag tankade".
"Vaddå klassiska?" undrade vi andra.
"Ja, åkte iväg medan slangen satt kvar i tankhålet och slet sönder pumpen förstås. Det måste väl ha hänt er också nån gång?"
"Eh, nä ..."
Själv var det inte så hemskt länge sedan jag kom som en baglady till jobbet, ovanligt fullastad. Det var min gympaväska och en skateboard till sonen, en påse med urvuxna kläder till en kollegas unge och faan och hans moster.
Framemot lunch spred sig en omisskännlig odör från min packning. Hrmpf, där stod ju en ihopknuten soppåse som skulle ha åkt i tunnan på vägen till bilen i morse!
Väldigt väggfast smög jag mig ned till Correns container på bakgården. Att det allra överst i påsen låg en halväten präktig råtta, som jag skrapat upp från hallgolvet samma morgon -- det berättade jag inte för någon.
HEMLIKT
Carina Glenning
Bostadsredaktör
carina.glenning@corren.se