...
I lördags hade Helggubben och jag jobbardag hos mig. Pippikvitter, premiärbärs i den soldränkta puben och livslustar som började spritta i kroppen efter världens längsta vinter, som inte ens var någon vinter.
Naturen försöker ideligen ta över mitt ställe. Sly rensades, löv skyfflades och träd åkte ner med motorsågen. När den stängdes av lägrade sig en skön tystnad medan jag likt en kvinnlig Indiana Jones högg mig fram i humlen som hotar ta över hela sädesmagasinet.
Det är då jag hör Helggubben frusta det där. Och en normalt funtad människa måste hojta: Vad gör du egentligen? Vem pratar du med?
"Lägg dig inte i det här. Du bad mig demontera den gamla uttjänta trippelgungställningen. Jag har inte vinkelslipen med mig, därför måste jag bända isär den för hand."
"Okej gubben, då har jag läget under kontroll. Du har en argumentation med en ..."
"Tyst. Det är man mot gunga nu."
Jag fortsätter småleende att tampas med humlen, men känner inte samma behov av att nedläggade den så högljutt som Helggubben gör med sitt byte. Det är något med män och reptilhjärnan (föda, flykt, försvar, fortplantning) som är väldigt rart, tycker jag. Nåja, hos vissa i alla fall. När han har dödat gungställningen kommer han kanske hit, sliter tag i håret på mig och drar in mig i närmsta grotta.
Reptilhjärnans begränsade funktioner är rogivande. När man städar grottans omgivningar, nedlägger diverse byten och stoppar något i ansiktet när magen skriker, finns inte tid för jobbigt filosofiskt bjäfs av typen "Vad tjänar till att ...? Vad menade hon egentligen när hon sade så där ..?" Tillvaron är okomplicerad. Basic.
Om Helggubbens reptilhjärna ofta är fokuserad på försvar (typ vara starkare än gungställningen) så är min insnöad på föda. Vad är det för fel på mig egentligen? Vi hinner inte äta upp en måltid förrän jag är igång med att planera nästa. Det är kul att spåna mat medan humlen sakta segnar ner vid mina fötter. Kanske min reptilhjärna leker att det är en gigantisk hjort jag tampas med. Klart matigare än humle.
"Vi ska ha biff stroganoff av älg i kväll ... Få se nu ... kantareller över från igår ... smördeg finns, små svampbakelser till förrätt kanske ... choritzon från lunchen skulle kunna bli en schysst söndagspytt ihop med den överblivna potatisen och den där skinksnutten ..."
Vi jobbar så att svetten sprutar och händerna får blåsor. Slutkörda drar vi oss rödkindade inomhus först när det börjar skymma. En dusch, Amy Winehouse i högtalarna och ett glas rött till matlagningen.
Sedan sänker sig mörkret. Det är frid och fröjd i grottan. Yttre fiender i form av gungställningar och vissna humlebuskar är dödade. Avkomman insamlad. Stora och små magar är mätta av älg. Tänk vad livet är enkelt och skönt i bland.