Något var definitivt fel redan när Helggubben kom på fredagskvällen. Han betedde sig inte alls som han brukar. Normalt kommer han in, puss och kram, öppnar en öl, klagar över att det var jobbigt att köra och sedan slår han intresserade lovar kring spisen. "Och vad blir det för gott i kväll då?"
Men nu stoppade han redan i hallen. Hans min var bekymrad och bestämd.
- Vi har något viktigt att prata om, Carina.
- Okej. Ska du inte komma in först?
- Nej, vi tar det här i hallen.
- ???
- Det är så att jag har kommit på att jag trivs bättre med män.
- Va! Är du homosexuell?
- Nej då.
- Vaddå, nej då! Hur tror du det här känns? Vi har ju varit tillsammans i över fyra år nu. Kunde du inte ha kläckt ur dig det här lite tidigare?
- Det här har inte med sexualitet att göra. Jag trivs bättre i mäns sällskap helt enkelt. Kvinnor är mest krångliga. Alla dessa humörsvängningar och PMS och skit.
- Jag är väl inte krånglig? För att vara kvinna är jag ju rena amöban!
- Förvisso, men nu får det bli så här.
- Jaha, så nu åker du 15 mil hem igen alltså?
- Nä, jag går in till din granne Svante. Vi har redan snackat om det här. Det var förra helgen, när jag var inne hos honom och lånade en rörtång. Faktum är att vi redan varit och tittat på hus. Nu ska vi käka hamburgare. Hej då!
Och så tog han en platta öl under armen och gick. Tio meter bort vände han sig om och gastade:
- Vore hylligt om jag kan ha kvar bilen här. Svante har ju så trångt på sin uppfart.
Och ungefär då ringde väckarklockan på fredagsmorgonen. Helggubben hade varit med ett gäng gubbar i Sälen en vecka, men skulle komma till mig på kvällen. Och det gjorde han.
- Nå, hur var Sälenveckan med grabbsen?
- Ah, kanon. Fin skidåkning och bira och bastu. Mycket snack. Mycket skratt. En superb vecka.
- Men du tänker sova här i natt?
- Va, vad SNACKAR du om?
Äntligen ...
... har det blivit lite ordning på mitt nationaldagsfirande. Jag har aldrig riktigt vetat vad jag ska göra med den där dagen. Men så kom vi på, Ruggugglorna och jag, att man givetvis ska sitta ute och sjunga Taube halva natten. Och så varvade vi med finstämda saker ur "Fula Visboken", det ger en schysst kontrast. Vackert och vulgärt i en salig blandning. Och Stanley spelade gitarr. Väldigt svenskt. Och väldigt fint.