-- Då lär vi oss hur allting hänger ihop, att naturen hör till vår världsbild. Men vi måste vara där och känna själva, vi måste uppleva naturen med alla våra sinnen.
Anna Avilov är jägmästare och arbetar på Skogssällskapet i Stockholm, bland annat med att utveckla strövområden.
Naturen, detta jätteuterum, har en stillande och läkande effekt på oss människor. Men vi utnyttjar naturen dåligt.
-- Konkurrensen från stan är hård och ju mindre förankring man har med landet desto mindre tid kommer man att vara där.
Hon tröstar: den som en gång bott på landet, kanske nära en skog, kommer tillbaka. I alla fall efter tonårsstadiet.
Skogspromenader kan vara lika bra "behandlingsform" som piller på recept, menar Anna Avilov och tycker att läkare skulle kunna påverka patienter mycket mer för att ta till vara på naturens läkande kraft.
-- Studier i England har visat att människor som tog en skogspromenad sänkte blodtryck och puls.
-- Men vi är så stressade och det går fortare att ta ett piller. Skog och natur måste få ta tid. Det behövs en oskarp tidsrymd för att vara där, för att skapa sina egna sagor och bygga sina kojor.
Naturen kan kännas rent fysiskt. Anna Avilov tar som exempel att stanna vid en sjö och lyssna till fågelsång; det är något som känns i hela kroppen.
Hav, sjöar, åar, bäckar -- till vatten dras vi gärna.
-- Varför betalar folk annars en halv miljon extra för en utsikt mot vatten? Att titta ut över vatten är som att titta in i eld, man blir hypnotiserad. Det är också självläkande.
Att utevistelse ger hälsa har Pia Scmidtbauer vid Statens lantbruksuniversitet (SLU) i Alnarp skrivit en bok om, en bok som tar upp utemiljön som en del av vården.
Vi har fjärmat oss från naturen de senaste 80 åren, säger hon. Innan dess levde vi efter dygnets ljusa och mörka timmar och efter årstiderna. Enligt Pia Scmidtbauer finns det en undersökning som säger att många av oss numera tillbringar 90 procent av vår tid inomhus och då mestadels sittandes!
Kanske har våra nya folksjukdomar något med det beteendet att göra?
Ulrika Stigsdotter arbetar också på SLU och kan mycket om vikten av att vara nära naturen, till och med om det så gäller utsikten från ett jobbfönster. Själv har hon en jättekastanj utanför sitt fönster.
Men jag då, som har skattemyndigheten som utsikt?
Ulrika Stigsdotter säger "aj då" och berättar att korta mikropauser på jobbet med en blick ut på något trevligt annars är bra för arbetsresultatet.
Högre trivselfaktor gäller givetvis också i den egna bostaden. Även kring den närmsta utemiljön finns det undersökningar. All närhet till naturen är bra.
-- En egen trädgård är ändå värd lite mer än att ha nära till en park. Har man balkong till sin lägenhet mår man lite bättre än utan balkong. Det finns jättesnygga siffror på det här.
Städerna ska planeras så att naturmiljön blir naturlig, säger Ulrika Stigsdotter.
-- Ligger din närmsta utemiljö mer än 50 meter bort skjuter du gärna upp dina besök där. Fast jag menar inte att det ska finnas en park på var 50: e meter, men det finns många tomrum i städerna som kan ordnas med grönska.
En park med kvalitet erbjuder chans till aktivitet men också rofylld vila. Det behöver vi, säger Ulrika.
-- Det är inte stressen i sig som är värst utan vår oförmåga att vila från den. Och så berättar hon att savannen är det naturområde som känns tryggast för människan, den är något av vårt urhem. Översatt till svenska förhållanden blir vår trygghet ängen med gräs, bäckar och några träd.