I maj iakttog jag inte stopplikt vid en trevägskorsning i närheten av Helggubbens hemkommun. Eller, jag hävdar att jag stannade, likaså gör barnen, men polisen hävdade att jag inte gjort det. De tog fast i princip varenda bilist i den där korsningen som praktiskt nog har en nedlagd bensinmack en bit bort där horder av bilister vinkades in. Jag fick vänta i 30 minuter på att böteslappen skrevs ut. 2 500 kronor. Allt medan barnen tjöt: "Du stannade ju visst det, mamma! Det gjorde du!"
Den uppringda Helggubben blev vansinnig: "Du skulle inte ha erkänt. Fy fan. Hur kan de stå i buskarna och haffa folk i just den korsningen? Har aldrig hört talas om en olycka där, man har ju 300 meter fri sikt åt vardera håll! De borde koncentrera sig på de verkliga trafikdårarna."
Nåväl. I och med att jag betalat böterna trodde jag det var utagerat. Kvar skulle finnas en liten plump i min nära 30-åriga prickfria bilkörning. Icke. I förra veckan damp det ned ett brev från länsstyrelsen. Jag har fått en varning. "Av utredningen i ärendet framgår det att du gjort dig skyldig till hastighetsöverträdelse, 79/70 km/tim, den 22 september 2006".
Just det. Åkte ju fast i en fartkamera för två år sedan. Körde 79 där det var 70. Också på väg till Helggubben. De 15 milen landsväg mellan oss kantas av fartkameror och hastigheten pendlar mellan 70 och 90 hela vägen. Det är inget försvar, men här är lätt att bli bortkollrad.
Denna grova hastighetsöverträdelse i kombination med stoppliktsbrottet resulterar i en varning. Den gäller i två år och av det myckets skarpt formulerade brevet förstår jag att mitt körkort sitter löst. Även en ringa förseelse kan komma att få en strängare bedömning.
Oj. Jag som trodde att varningar utfärdades när man körde för fort förbi övergångsställen och dagis. Eller smet från en olycka.
Dagen efter varningen förstår jag att allt rör sig om fel klädval. Correns topprubrik på sidan ett i lördags handlade om en fotomodell som kört 140 på 70-väg - men sluppit böter! Hon berättar själv, förvånat, om det hela på sin hemsida och konstaterar att hon fortfarande hade sina "arbetskläder" på sig då hon blev stoppad av polischefen. "Kort kjol och ett jätteurringat linne, halvt genomskinligt".
Då så. Hädanefter blir det urringad spetsbody, rejäl pushup-BH, stayups och högklackat när jag drar till Helggubben. Jag är visserligen ingen "toppmodell" utan ett rätt bedagat fruntimmer på 47, men vad har jag att förlora?
Det kan bli lite kallt när jag tankar i Katrineholm.
Men det är smällar man får ta.