Nya huset blev en fullträff

Sedan sist har huset blivit målat och en hel del har hänt i trädgården. Av det senare ser vi förstås ingenting eftersom snödrivorna täcker det mesta, till och med så gott som allt av de äpple- och plommonträd som planterats.

Familjen, som också omfattar Alexander, 6 år i vår, och Filip, 3,5 år, har hunnit bo in sig ordentligt.

Åsa får en svår uppgift: Berätta vad ni skulle ha gjort annorlunda om ni skulle börjat bygga ett hus idag?

- Jag vet inte. Allt är bra som det är!

Men något måste det väl ändå vara som är mindre bra?

- Hm, skulle väl vara att vi gott kunde ha gjutit en platta för ett uterum när vi ändå gjorde i ordning ett trädäck utanför vardagsrummet.

Det var ju inte så stort fel . . .

- Vi kunde också ha tänkt mer på belysningen i vardagsrummet, vi har haft lite svårt att få den bra. Det hade varit bättre att fälla in spottar i taket. Nu har Christian satt upp spottar ovanför fönstren, i lister som han borrat i för att få undan alla sladdar.

Vi ger oss. Vad är i stället det bästa med huset?

Som svar på den frågan går vi raka vägen in till alla småbarnsföräldrars dröm, en rejäl välplanerad groventré.

Här finns hyllor och lådor för Alexanders och Filips skor, mössor och vantar. Lätt att hitta rätt när det ska gå snabbt att komma ut. I samband med groventrén finns ett litet extrautrymme, som det går att stänga om, ifall man inte vill visa tvätten som hänger på tork eller tvättkorgarna med sorterade plagg som väntar på att bli rena.

Vita plagg i den vita, färgade i den svarta, det vet både Alexander och Filip.

- Jag fattar inte varför inte alla hus har sådana här utrymmen, undrar Åsa. Var har man tänkt att tvätten ska torkas?

Den rymliga groventrén fick de genom att de från början valde att ta bort ett sovrum för att få plats med inte bara tvättmaskinen utan också allt från overaller och stövlar till innebandyklubbor och ryggsäckar.

Väldigt bra har det också blivit med allrummet.

- Där är vi mest, och så i köket, säger Åsa.

Det finns möjlighet att någon gång i världen, när grabbarna blir större och vill vara mer i fred, sätta upp en dörr mellan allrummet och den mer "vuxna" avdelningen med vardagsrum, kök och föräldrasovrum.

Så vi kan mest konstatera att allt blivit väldigt, väldigt bra, även om Alexander säger att han hellre vill bo där mormor och morfar bor i Sturefors. För där är det nära till hockeyrinken.

Men det är glömt i nästa sekund när han kommer på att han fått nya kompisar, en till och med i det allra närmaste grannhuset.

Det har gått ett drygt år sedan vi hälsade på hemma hos familjen Fredriksson i Sturefors. Då hade de precis flyttat in i sitt nya hus. Hur blev egentligen huslivet?