nnerstad kvarn hade legat i dvala i åtskilliga år när Monica och Tsvika Shaffeir köpte torpet i början av 1990-talet. Trädgården var övervuxen av ogräs och sly. Men när de började röja, då hände något fantastiskt. Alla de gamla torpväxterna väcktes till liv igen. Först kom pionerna, sedan aklejorna, dagliljor, gammaldags vallmo och mängder av krolliljor.
Där var som en djungel. Två år tog det dem att såga, hugga bort och klippa fram det som en gång hade varit torpets lilla täppa. Högar med grenar och sly brändes på bål nere vid kvarndammen. Allt efter hand som växterna fick ljus och luft så sträckte de på sig och började blomma som förr. Tsvika klippte fram en syrenberså där vintergrönan nu bildar en tät grön matta. De växter som inte kunde stå kvar flyttade de omsorgsfullt till en lämpligare växtplats medan arbetet fortskred. De gamla knotiga fruktträden beskars försiktigt. Här finns Transperente blanche, Cox´s Orange och Astrakan, men också några sorter som Monica inte lyckats identifiera. En sort kallas rätt och slätt sötäpplen. De äpplena är söta, men annars ganska smaklösa.
Första gången jag besökte Monica och Tsvika var i höstas. Då var skörden i full gång i kökslandet. Nu är vi i april. Tsvika bränner ris ute på åkern. Monica planerar en ny sittplats i lä för blåsten. En spaljé med klematis skall fånga upp vindarna när de sveper fram över fältet. Ett av kökslanden har hon redan hunnit flytta för att bereda plats. Nu vill hon att det skall gå undan. Monica är lärare. Hon jobbar vid Atlasskolan i Linköping och det är nog påsklovet som fått det att klia i fingrarna.
Unnerstad kvarn ligger i Gammalkil. Torpet byggdes 1843 och där har funnits en kvarn även om den längesedan är borta. En skvaltkvarn, troligen. En samägd kvarn som användes av bönderna i trakten. Det säger Monica som forskat i torpets historia och letat uppgifter om dem som har bott här. För några år sedan fick de besök av ett par bröder som vuxit upp på kvarntorpet.
-- De hade bott här före kriget och berättade hur det sett ut på deras tid, säger Monica.
När folklivsforskaren Rune Wikell skrev om Unnerstad kvarn i boken "Längs östgötska bygdevägar" i slutet av 1980-talet hade stugan stått öde i åtskilliga år. Han beskriver hur ödsligheten smög allt närmare in på knutarna. Monica och Tsvika bodde vid den tiden i skogskanten på andra sidan fältet och hade länge kastat sina blickar på den förfallna idyllen vid Humpån. Från sitt hus hade de stugans förstukvist som utsikt och nyfikenheten lockade dem hit. De sökte reda på ägaren och 1993 var köpet klart. Unnerstad kvarn blev deras.
Men stugan visade sig vara i alldeles för dåligt skick för att renovera. Golvet var murket och rötan hade krupit en bra bit upp i stockarna. De beslöt att riva stugan och plockade själva ned den bit för bit. Till slut var det bara skorstensstocken kvar. Gammalskils största utegrill, skämtar de. Kvar finns nu undantagsstugan, som innehöll kammare och brygghus, den gamla jordkällaren och ladugården.
Det nya huset placerade de ett stycke högre upp på tomten och fogade in det som en avgränsning mot fälten. Trädgården ligger öppet och det gäller att skapa vindskydd. År 1995 stod det nya huset klart. Men den gamla 1800-talsstugan lever vidare i flera skepnader. Det känns som om vi trots allt gjort heder åt den! säger de. Grundstenarna bildar en låg mur mot fältet och en del av dem är kantstenar till den stora perennrabatten nedanför huset. Med hjälp av stockarna byggde Monica sitt första köksland, en upphöjd såbädd som snabbt blir uppvärmd på våren och skapar goda odlingsförutsättningar. Där frodas squash och kryddörter tillsammans med grupper av perenner.
Första året var det snö i april, berättar Monica. Hade folk sett mig då, när jag sådde frön i min första lilla jordplätt iklädd tumvantar...då hade de väl undrat vad jag höll på med.
Men hur som helst. Odlingen lyckades! Metoden med upphöjda bäddar tillämpar Monica och Tsvika genomgående: i pallkragar fyllda med jord odlar de det mesta i köksväxtväg. Kvarndammen hade slammat igen, men den har de låtit gräva ur. Nu forsar vattnet som förr. Ett rofyllt ljud. Men någon ro ger de sig inte.
-- Vi har som princip att genomföra en idé varje år, säger Monica. Man måste få ha visioner!