Man slänger inte in vilket nyproducerat kök som helst i en anrik kåk från 1880. Därför klurade Kristin och hennes man Fredrik i många år, klippte ur tips ur inredningsmagasin, mätte och funderade.
- Jag bakar allt bröd själv så ett bakbord var viktigt, säger Kristin som just nu är mammaledig från sitt jobb inom Vadstenas äldreomsorg för att ta hand om sin förstfödda, tremånadersbebisen Erik.
Detaljer är viktiga för Kristin. Utanpåliggande gångjärn var en självklarhet. Och så ville hon inte att skåpen invändigt skulle ha en massa hål för att man ska kunna flytta hyllplanen efter behov. För hur ofta gör man egentligen det?
- Jag ville åt den gamla känslan men ändå få ett kök som är modernt och funktionellt. Men flera av de köksleverantörer jag kontaktade hade problem med gångjärnen. Åtminstone på den lucksort jag ville ha.
Så Kristin kontaktade en lokal snickare, Per-Anders Folkesson i Sya, som åtog sig uppdraget. Kristin visade honom ett tidningsurklipp från "Lantliv" och sa: "precis sådana här skåp och luckor vill jag ha!"
Sagt och gjort. Det gamla 50-talsköket åkte ut och på utdragbara underskåpsstommar snickrade Per-Anders det måttbeställda gråa köket. Överskåpens insidor är befriade från småhål eftersom Per-Anders på Kristins inrådan satte hyllplanen på samma nivå som de satt i det gamla köket och som alltid fungerat bra. Nu är allt färdigt och känslan är absolut gammal. Gammal och lugn. Här skriker ingenting och kulörterna är dova beige, vita och grå.
Alla bänkskivor är i svart granit och kommer från Västerviks stenhuggeri. Kristin och Fredrik betalade extra för att få dem fasade för att slippa sylvassa kanter. Extra trixigt blev det att skära till de granitplattor som ligger intill den stora diskhon som lätt rymmer ugnens plåtar.
Tapeten från Sandbergs samsas fint med originalpärlsponten som dök upp när de gamla vägarna revs. Ikeas klottaklampor ger ett varmt sken. Skulle gårdens spannmålsuppeldning inte räcka till finns en nyinstallerad vedspis. Någon kåpa fanns inte så den lokale muraren Kålle Karlsson fick uppdraget att mura upp en rejäl sådan. Här under står också den nya, lätt välvda, spisen. Bredvid den finns den minsta diskho vi sett.
- Det är för att slippa gå över hela köksgolvet för att tömma ut potatisvattnet. Dessutom är det bra med två hoar när man är två som lagar mat.
Kristin och Fredriks kök blev dyrt, trots att Fredrik gjort mycket själv. Men Kristin är helnöjd med slutresultatet. Ett tidlöst kök befriat från modenycker.
- Jag är ensambarn och sedan jag var liten har jag vetat att jag skulle ta över mina farföräldrars hus. När vi nu renoverar dessa 300 kvadrat måste man tänka långsiktigt. Köket blev dyrt, men jag tänker å andra sidan inte byta det någon mer gång. Måla kanske, men inte byta.