Vi är på torpet Fridhem i Dags mosse vid foten av Omberg. Här sommarbor Kjell och Lisbeth Antonsson sedan slutet av 1980-talet och här har de anlagt sitt blomsterparadis. Kjell är biolog på länsstyrelsens naturvårds- enhet och Lisbeth är distriktssköterska i stadsdelen Berga i Linköping. Bägge har tuffa jobb men trädgårds- arbetet är deras andningshål och ger dem chans till återhämtning. Natur och trädgård har den funktionen, understryker Lisbeth. Det borde alla få möjlighet till.
Torpet består av ett timrat mindre hus på ett rum och kök byggt omkring 1890. Här bodde en skomakare med hustru och nio barn. Det större huset är byggt någon gång mellan 1910 och 1915. Därtill finns ladugård, vedbod och hemlighus.
Första åren "väntade de in" trädgården och förundrades -- och förundrades igen -- över artrikedomen.
Här blommade pioner, praktlysing, flox och gullstav. Hundrova och kaprifol. Ormbunkar, silverbuske och häckspirea. Här måste det ha bott växtälskare!
Den första föresatsen var att bevara så mycket som möjligt av den ursprungliga torpträdgården. Och de första åren när barnen var små fick trädgården vara, säger de. Det är först nu, när barnen är vuxna och utflugna, som de låtit sig gripas av den stora odlarpassionen.
Torpet och trädgården vilar på mossgrund med torv i botten. Att vandra över gräsmattan är en märklig upplevelse. Marken fjädrar och trycket från våra fotsteg fortplantas. Det är som att promenera på en studsmatta. För att kunna odla med framgång krävdes rejäl jordförbättring: tio lastbilslass med grus och singel som efter hand varvades med torven. Resultatet blev en mullrik, vatten- hållande och väldränerad jord. Perfekt som odlingsjord.
Örtagården blev deras första projekt. Här växer nu allt från läkemalva till giftig odört. Hjärtstilla, kvanne, ricin, cikoria och hålrot. Mariatisteln är magnifik. Myntorna solar sig mot ladugårdsväggen. Kattmyntans doft är så lockande att huskatten helt förlorar besinningen. Kvannen är en otrolig insektsmagnet som lockar humlor och fjärilar. Makaonifjärilens larv besöker den varje år i juni, berättar Kjell. Att all odling skall ske med naturen och inte mot den är en viktig princip för honom som biolog. Humlor, vildbin, fjärilar och skalbaggar är välkomna gäster. Borta vid skogskanten bildar jätte- balsaminen ett nästan djungellikt bestånd och där tillåts den sprätta sina frön i full frihet.
De senaste åren har odlarpassionen tagit fart.
-- Hustrun har dessvärre blivit förtjust i hemerocallis, dagliljor. Nu har vi 40--50 sorter, och i detta bottenlösa träsk har även jag fallit, säger Kjell med en självironisk grimas.
Han delar inte bara Lisbeths passion för dagliljor, funkior och geranium. Här handlar det om ohejdad odlarpassion! Varje vår är växtlistorna långa. Kjell och Lisbeth beställer hundratals frösorter på postorder. Frösår, skolar om och planterar.
-- Nu är vi uppe i drygt 1 000 arter och sorter, men det är bara ett delmål, säger Kjell. Närmast siktar han på 3 000!
-- Total, hämningslös odlarglädje är systemet!
Den dag i augusti när vi besöker Kjell och Lisbeth på Fridhem har de visning av sin trädgård för första gången. Det är busslaster av trädgårdsentusiaster från Riksförbundet Svensk Trädgård som har sommarmöte i Östergötland och som passar på att göra en utflykt till Omberg och till Fridhem vid Dags mosse. Frågorna haglar och de latinska växtnamnen surrar i luften. Intresset är på topp och entusiasmen likaså. Här finns mycket att se och mycket att lära.
När de sista besökarna stigit på bussen sprider sig lugnet åter över Fridhem. En kålfjäril fladdrar och humlorna tumlar runt bland bolltistel, flox och ligularia. Kjell och Lisbeth är lättade. Premiärvisningen har gått bra.
--Tänk att de gillade vår trädgård!
FINAL I JÄTTEGRÖNT