I den lagom stora trädgården finns rum för överraskningar. Ett träkar samlar regnvatten, som inte leds ner i trista stuprör utan utefter en kedja från taket. Taklök i lerkrukor här och där, en fin, men fantastik enkel bänk gjord av kantsten och en gammal bräda, blommande kungsängsliljor inköpta i Holland, lerskärvor i rabatterna, lite häftigt rostigt här och där och så planerna på en begynnande humlestör.
-- Trädgården blir roligare när man blir äld-re, säger Sylvia Nilsson, lärare i Åtvidaberg och tillsammans med maken Jan ägare till huset och trädgården sedan 1968.
Annars är huset i hörnan av två Åtvidabergsgator byggt 1947. När Nilssons tog över byggde de också ut ett vardagsrum och sovrum ovanpå garaget. Det behövdes mer plats när familjen fick två barn.
Sylvia visar vägen in via en altan fylld med underbara saker, en taggtrådskrona i taket till exempel som hon gjort själv av taggtråd förstås och med hjälp en julgransbelysning.
Hon är en orädd typ, det vill säga här finns inga betänkligheter för att plocka undan saker eller helt enkelt sälja dem.
-- Man får inte bli bunden av det man äger, säger Sylvia och går gärna till loppis.
Där är hon både säljare och köpare. Näsan är som gjord för att hitta fynd.
Oj! Vi kliver rakt in i vardagsrummet och faller i trance inför soffan den gula soffan Butterfly.
Det är en designmöbel, men Sylvia vet hur man får tag i sådana utan att känna sig plundrad.
-- Jag ville absolut ha den soffan, men den var jättedyr. Den fanns i Lammhult som visningsmöbel och jag tingade den när möbelhuset skulle möblera om. Gör man så får man vara beredd att vänta, men det blir billigare. Man får sukta lite.
Butterfly är husets absolut mest påkostade möbel i kronor. Bordet framför ser inte heller att tillhöra de billigaste.
-- Det? Det är av glas och plexi och har hängt med sedan 1968. Lika modernt nu som då.
Annars letar och hittar Nilsson många fynd. De ståtliga stolarna som en gång var ljusgröna är nu antikmålade och stiligt klädda. En skärmvägg med hål i för kvällsbelysningen har kollegan, slöjdläraren Torbjörn Johansson, tillverkat. Han har också gjort ställningen till bordet som fått en skiva av en gammal dörr. På en vägg hänger en stor svart skylt från en konfektionsaffär i Mjölby.
Här finns det mycket att spana vidare på.
Matrummet har ett vackert matsalsmöblemang. Det köptes för många år sedan för 150 kronor med bord och sex stolar och har under åren blivit ommålade några gånger. Två av stolarna har fått sina sitsar klädda hem.
Intill köket finns en stor öppen brasa att värma sig vid och dricka kaffe nära inpå under kulna vintermorgnar.
--Köket byggdes om 1976. Lite mörkt, men byta? Aldrig! Jag har målat alla skåpsidor vita för att få mer ljus. Däremot har vi bytt ut bruna mattor och fått fram äkta Åtvidabergs-parkett.
-- Vill ni se övervåningen också?
Det vill vi förstås, nyfikenheten tar oss uppför trapporna till ett rum med häftig rosaröd blommig Sandersonstapet och en gardinuppsättning, som Sylvia sett "någonstans" och som gör rummet till en makalös upplevelse. Tapeterna är inte nyuppsatta, men ändå känns de som hämtade ur någon av alla heminredningstidningar som staplats på hög på ett bord.
Sylvias inredningsintresse har också kommit hennes skola väl till pass. Där fick hon fria händer och lite pengar till att inreda i korridorer och allmänna utrymmen. Det kan bli ett helt annat reportage.