Vi vill varna känsliga läsare för att följande text innehåller scener som kan uppfattas som obehagliga, som kan framkalla stark olust och i vissa fall även illamående.
Nu är den tiden här som jag fruktar mest av alla. Tiden då halva Östergötlands gnagare flyttar hem till mig. Och varför inte? Krypgrunden under kåken från 20-talet bjuder på otaliga entréer. Från grunden via golvgliporna i skafferiet, ledningarna under diskbänken, hålen bakom spisen, kylgropen under det forna skafferiet ...
Den riktigt försigkomne och stöddige gnagaren tar sig in via kattluckan. Väl inne finns bufféer överallt, som kattmat i trevliga skålar behändigt placerade direkt på golvet, för att inte tala om alla läckra torrvaror som ryms i skafferiet.
En morgon var jag nära att krocka med norra Europas fetaste mus. Två morgontrötta, lika feta, bondkatter blinkade slött mot mig när jag gick bärsärk och skällde ut dem:
"Åh, era hopplösa as! Hur är detta möjligt? Jag har sörjt för er under hur många år som helst och så sitter ni bara och glor när mössen viner runt benen på mig!"
Jag placerade Astor och Sören vid tidningskorgen där musen förskanskat sig och faktiskt fick de upp lite vittring. Döm om min förvåning när musen kikade ut från tidningshögen, tittade uppåt och noterade att katterna krafsade i Corren från den 2 november högre upp i högen och sprang rakt ut på köksgolvet.
"Men hjälp, är ni både blinda och döva, kattkräk?" Fick tag i katterna, vände bryskt deras blickar mot den vaggande musen (för fet för att springa fort) och se - nu hängde deras hjärnor med och de masade sig mot den.
För sent. Den hann slinka in under spisen. Jag hade hunnit tälja en träsko och stampa ihjäl den själv innan slanten trillade ner hos mina övergödda gossar.
Men fällor, nä ... är ju en inbiten djurvän. Låter hjortar och älgar äta av trädgården och har fördragsamhet med spindlarna i badrummet. Men det finns en gräns även för mig och den går ungefär här: när djuren tar min mat från köksbänkarna. Nästa dag hade musen bakom spisen, trots fetman, lyckats klättrar upp via tegelväggen och satt i sig en halv avokado på bänken, samt haft för avsikt att ta med sig en cocktailtomat ned bakom spisen. Som vickning. Men glipan var för trång så tomaten låg kvar i skarven.
Snart står socialen i dörren och tar glina ifrån mig. En "musgiljotin" är därför inhandlad och placerad i en tom vinlåda, så jag slipper se eländet. Jag lockar husets möss med ost och vin! Min coola 10-åring vittjar fällan när han bor hos mig och förhandlar nu om höjd veckopeng. Man har närt en bödel vid sin barm ...
Ja, ja. Jag vet. Har en bit kvar till bilden av det sturska, kompetenta fruntimret på landet som jag försöker odla. Även solen har sina fläckar.