Jag skulle behöva lite mer ordning och reda i mitt liv. Min hjärna är möjligen bra på vissa saker - men dit hör inte struktur och planering. Fast jag vill bara ha struktur på de tråkiga, praktiska sakerna i tillvaron, som räkningar, städning, underhållsplan för kåken, recept ...
Denna insikt slog mig härom dagen när jag for runt som en skållad råtta och letade efter just det receptet.
När det gäller kombinationen matlagning och datorer är jag en sann bakåtsträvare. Jag vill inte ha mina recept katalogiserade i en praktisk fil i hemdatorn. För det första måste man ändå köra ut dem på papper när man väl ska använda dem (såvida man inte har en dator istället för fläkt ovanför spisen), för det andra är det ocharmigt att inte ha såsspill och allehanda otydbara handstilar ditkletade på recepten.
Förmodligen skulle man inte heller behålla alla knäppa namn på rätterna om de var praktiskt katalogiserade i cyberspace. Som "Helenas systers svärmors bärpaj", "Hotta julköttbullar à la Carina" och "Kajsas före detta (knäppa) killes goda köttgryta". På det senare receptet har någon, med annan penna och handstil, skrivit till "Knäpp? Han var ju ett praktarsel!!!"
Håll med om att såna små detaljer från det förgångna förhöjer sessionerna vid spisen!
Men ändå, nån slags ordning borde jag kunna få till. Ni ska veta att jag har gjort försök. Men jag har liksom aldrig fullföljt dem och nu är det ett elände att hitta allting.
Få se nu ... sparade jag det där pajreceptet när jag arkiverade allt i bokstavsordning, eller efter råvaror, eller när jag hade lådor med etiketter "smalmat" kontra "fetmat", eller var det under min plastmappsperiod?
Och var står i så fall det kartoteket? I skräprummet på övervåningen, i stora bokhyllan i vardagsrummet eller längst in i kastrullskåpet?
Det påminner oroväckande mycket om alla mina påbörjade och halvfärdiga handarbetsprojekt som drogs igång innan två barn såg till att det aldrig blev tid eller ork över för några korsstygnsexcesser. 1,5 lovikavante, ett plötsligt infall att göra en sån där gammeldags fin köksbonad, raggsocka som slutar vid hälen för där trasslade strumpstickorna ihop sig, en halv, rosa, babykofta i storlek 50.
Nåväl, nu har jag tagit mig i förklädeskragen för femtioelfte gången och bestämt mig för att -- inte bringa ordning bland recepten! Det får ta sin tid att leta. Jag tror det är någons mening att jag ska leva så.
I dag omger vi oss ju dessutom med så oerhört många tidssparande tekniska manicker -- och nåt ska all den insparade tiden användas till ...
HEM-
LIKT