Just som skogsvägen försvinner utför ett backkrön dyker Kvarngården utanför Borensberg upp. Ett ljusgult hus mitt i svampmarken nära Karlsström, omringat av höga träd. Ute doftar höstlöv och morgondagg.
Perdita släpper in oss genom tvättstugan och hallen, via köket in i till skafferiet, hemmets hjärta.
Ett litet utrymme som tidigare tjänade som hall utgör numera förstuga till skafferiet. Här har Perdita släppt in hösten. En bänk med fårskinn, gulröda löv i fönstren, korgar med äpplen, ljung i olika höjder och en glasurna med guppy i ett fönster.
Dörren till skafferiet kommer från ett gammalt dass som gjort sitt. Perdita har målat den grå och textat skafferi på mitten. På båda sidor har hon byggt små fönster, som titthåll för den som bara får se men inte röra härligheterna på hyllorna innanför.
Det knarrar ljudligt när Perdita öppnar dörren till skattkammaren.
- Det är jättebra, på så vis hör jag om någon smyger omkring här. Jag brukar vråla ända från övervåningen: VAD GÖR NI I MITT SKAFFERI!
Äppelkompott med kanel, jordgubbsrabarbersylt, lingonpäron, humlekottar, prinskorvar på snöre, 24 sorters saft . . .
Bara fantasin tycks sätta gränser för Perditas syltande och saftande och konserverande.
- Det här är lycka för mig, säger hon och bubblar nästan över av skratt. Men det är klart, gillar man mer att titta på fotboll än att mosa hallon så förstår jag ju det också.
På en hylla nära golvet förvaras några burkar av det mer besynnerliga slaget. Ljusa köttbitar flyter omkring i genomskinlig vätska.
- Det är karré. Och det här är fläskkorv. Jag vill prova om det funkar.
Hon lyfter upp en egendomlig glasburk.
- Det här är kyckling och den har jag förstekt en aning. Till och med barnen är lite nyfikna.
- Förhoppningsvis blir den god till jul. Kanske ihop med färskpotatisen som jag har konserverat ...
Utanför fönstren har hösten gjort gräset i trädgården saftigt mörkgrönt. Inte mindre än 38 olika äppleträd växer på de 2 000 kvadratmetrarna. Åt öster porlar ån som förbinder Stråken och Stora Vänstern.
- Oj, vad många hundra gånger jag har satt på mig oket och gått ner och hämtat vatten där, säger Perdita.
Hösten är hennes tid. Våren och sommaren är alldeles för stressiga.
- Och allt blir så vackert om hösten. Titta bara på det här äpplet, säger hon och lyfter upp en frukt. Det visuella är så viktigt, jag älskar upplevelser med ögonen!
Vi passerar matsalen under en snabbrundtur i övriga huset. Här luftar Perdita fårskinn som hon berett från början till slut. I en korg ligger fiskskinn.
- Jag gör armband av dem, visar hon. Här är ett oliv- och oljegarvat laxskinn, och ett barkgarvat. Det här är uringarvad havskatt - jag kallar det för kissekatt ...
Tillbaka till köket. Bordet är belamrat av ålderstigna kokböcker och burkar, skålar, korgar och flaskor. Perdita tärnar Signe Tillisch medan vi pratar. Äppeldrickan måste vara klar före lunch.
- Det är så oerhört lätt att göra av fallfrukt. Skiva och häll ner allt i en köttkvarn bara. Tillsätt vatten och citronsyra så är det klart. Och lite natriumbensoat om man som jag gör 20 liter på en gång.
Alla borde ha ett skafferi, säger hon. Då får man plats med allt gott.
- Vem har inte knölat in en smörgåstårta i kylskåpet och sen nästan fått den över sig nästa gång dörren öppnas?
Lite motvilligt stänger vi skafferiet. Det är noga att de 6-7 graderna bevaras. Fotografen petar på några mus-lortar på golvet. Vid en närmare anblick visar de sig vara målade.
- Fejkmusbajs till mina fejkade möss som jag har lagt ut här och där, skrattar Perdita.
- Alltid får det någon att tveka. Det är inte bara att gå in i mitt skafferi hur som helst!