Visst är det skönt när knoppar brister... Så travesterade jag Karin Boyes dikt när jag för en tid sedan skrev om vårens trädgårdsböcker. Ja, visst är det skönt i den bemärkelsen att det är nästan andlöst vackert att få följa vårens ankomst. De första lökväxterna, snödropparna, den himmelsblå våririsen, scillan.
Redan blommar min persika som en rosa sky mot den varma västväggen. Är humlorna vakna? I skuggrabatten mitt emot nickar den orientaliska julrosen med blygt sänkta blomhuvuden. En lilaröd. En grönaktig. En vit med röda stänk. Jag får gå ned på knä och titta upp i blomkalken för att riktigt se in i dess pikanta hemlighet. Frökapslarna är redan spända. Efter en tid sprätter de ut sina frön och sätter nya plantor. Hos mig. Eller hos grannen. Fåglarna brukar generöst dela med sig.
Knopparna på min trädpion, en frösådd P Suffriticosa x spontanea, blir större och blankare för var dag. Snart brister de och visar en blomma som är nästan oförlikneligt skön. Tefatsstor, klart rosafärgad med djupare bourgogneröd mitt. Att kinesiska kejsare redan på 600-talet förstått att en enda pion är nog för att skapa harmoni i en trädgård av sten och vatten...det inser jag nu. Men blomningen är kort. Innan man hinner besinna sig är den över.
Så synd att Sommar Corren kommer så sent, suckade Evert Andersson i Ekhagen, Bankekind, när jag ringde honom för att höra om han ville vara med i min lista på besöksvärda trädgårdar även i år. När tidningen kommer har många av hans tidigaste pioner redan blommat över. Evert odlar minst trettio, fyrtio olika sorters pioner i sin trädgård. I Sommar Correns lista på besöksvärda trädgårdar har han varit med från allra första början.
-- Mina tidiga pioner står redan i knopp, säger Evert. Om värmen kommer på allvar börjar de blomma om bara någon vecka.
Evert har många dillpioner, vet jag. De är tidigast av alla. Juni är bästa tiden i en pionträdgård. Då är Everts trädgård som vackrast.
Inte lika vackert är det med mördarsniglarnas härjningar. I somras när jag skrivit en krönika om snigelgisslet fick jag ett brev från en läsare. Per Bjurulf i Rimforsa, som hade tänkt att börja samla på pioner, und-rade om han vågar köpa krukodlade plantor från plantskolor längre.
-- Vilka garantier finns det att inte plantskolan är drabbad? Hur stor är risken att det finns snigelägg eller sniglar i krukan? Har man inte redan drabbats så vill man ju knappast bli utsatt, skriver han.
Jag frågade Carl Åkerberg, forskare på SLU, som hade med sig små yrvakna snigelexemplar till trädgårdsmässan i Älvsjö i mars och besökarna trängdes kring honom för att få se.
Många hoppades att sniglarna skall ha frusit bort under den kalla vintern, men den trösten kunde inte Carl Åkerberg ge. Dessvärre kommer mördarsnigeln förmodligen att anpassa sig till klimatet, menar han. Det är ju så det naturliga urvalet fungerar.
Istället får vi nog inrätta oss efter att mördarsnigeln finns och kommer att finnas. En trädgård i ekologisk balans är ett sätt att hålla efter den. Jordlöparen, den långsmala svarta skalbaggen som ofta döljs under stenar, är en av dess naturliga fiender och äter snigelägg och småsniglar. Det sägs att även vinbergssnäckan håller efter mördarsniglar. Forskare på Hawaii har funnit att kaffesump fungerar bra som snigelgift, säger Carl Åkerberg. Lägg ut sump kring hotade växter eller spreja dem med kaffelösning. Förutsatt att växterna tål kaffe. Det gör inte alla.
Köper du krukade växter är det bra att titta lite närmare under krukan och på jordklumpen. Plocka bort det som ser misstänkt ut. Men förväxla inte gödselkorn och snigelägg. Det är lätt gjort!
Spola bort jorden från rötterna, då? Skulle det funka? Nej, Carl Åkerberg är tveksam. Då måste vi ju ta hand om jord och vatten också...
Ska vi sluta handla växter av räds-la för sniglar? Nej, det vore som att inte våga gå ut av rädsla för att bli förkyld. Vi kan inte isolera oss helt. Baciller finns det överallt. Sniglar också.