Är plast det mest demokratiska materialet? Plast som gör att vi har råd med en saftkanna i "kristall" och en tvålask i "marmor".
Det är en amerikansk konsthistoriker, Jeffrey Meikle, som sagt att plast är det mest demokratiska materialet. Plastens själ skulle vara imiterande och möjligheternas material.
Svensk plastdesign har nu förärats en hel utställningshall på länsmuseet i Linköping.
Men det börjar med bakeliten, en konstharts som på 1900-talets början ersatte "ebonit, galalit, schellack, celluloid, elfenben... för tillverkning av elektroniska isoleringsartiklar, knifskaft, grammofonplattor, handtag, knappar." (Nordisk Familjebok 1922),
Gamla svarta, rejäla telefoner och dammsugare som ser ut som jättecigarrer är kanske vad många av oss minns som bakelitföremål.
Plasten erövrar de svenska hushållen och på 1950-talet växer svensk plastindustri så det knakar. Mer eller mindre kända designers är med i plastsvängen. Sigvard Bernadotte är ett av höjdarnamnen.
Sedan kom diskmaskinerna och förstörde plastföremålen och så kom energikrisen i mitten av 1970-talet och plasten blev mer eller mindre utbuad.
I dag är det helt okej med plats igen. Titta bara på möbelindustrin. På museets utställning har Ikea en egen monter med sina senaste plastföremål, bland annat den designprisade vattenkannan PS Vållö.
FOTNOT. Utställningen är ett samarbete mellan länsmuseet och Svensk Form Öst och pågår mellan 8 maj-7 augusti.
Den är producerad av Röhsska museet i Göteborg och de cirka 300 plastföremålen som visas kommer från en privatsamlare: Thomas Lindblad.