Tänk på att det tar några år innan ympen bär frukt. Tänk även på hur tillfredställande det är att se hur den lilla kvisten växer år från år. Plötsligt får den sin första blomklase och karten kanske faller av, men ge inte upp. Plötsligt händer det. Ympens första äpple är moget och klart att avnjutas, en underbar känsla.
Gamla omtyckta äpplesorter försvinner varje år när ålderstigna fruktträd dör eller måste sågas ner. Fruktträd som sattes vid nybyggda gårdar, torp och egna hem på 1800- 1900 talen, eller rent av ännu tidigare. Ett lyckat resultat kan innebära att ympen bär frukt redan efter tre år.
När det gäller ympkvistar, eller ympris som fackfolket säger, finns det flera möjligheter. Grannen kanske har en sort du gärna vill ha, en släkting eller god vän kanske också har en intressant sort, eller köp ympris i trädgårdsbutiker.
Skall du ympa i ett träd som bara är tiotalet år gammalt eller yngre bör du vara extra försiktig. För tiotalet år sedan började man nämligen sälja virusfria träd så kallade E-märkta och certifierade. Ympkvistar från gamla fruktträd kan vara smittade och för då över sjukdomen till det friska trädet. I såna fall bör du skaffa ympkvistar som är garanterat virusfria.
Ympkvistar, som helst bör vara årsskott, skall tas från trädet då det är i vila, helst på senvintern. De skall förvaras svalt och mörkt tills det är dags att ympa. Expertis föreslår att lägga ympkvistarna i en plastpåse och gräva ner dom frostfritt i en rabatt. Eventuellt kan man lägga kvistarna i vatten över natten för att fräscha upp dom innan det är dags att ympa. Det skall göras när trädet savar, så kallad barkympning.
Skär ett lodrätt snitt i barken och sticker ner den snedsnittade ympkvisten mot den blottlagda trädstammen. Lämna tre, fyra skott på ympen. Sedan är det bara att vira om bast och täta med ympvax. Även på ympkvistens topp.
En kanske enklare metod är klyvympning. Den kan göras i god tid före att trädet savar eller efter savningen. Välj en gren som är lika grov som ympkvisten, klipp av grenen ganska nära stammen och klyv sedan grenändan mitt i. Ympkvisten kan tas direkt från trädet då du skall ympa. Spetsa den kilformig och tryck ner kvisten i skåran, bind med eltejp eller annat lämpligt material. Klipp av ympen så att två, tre knoppar blir kvar. Sätt gärna lite ympvax på ympänden. För att hålla fukten kan man trä över en plastpåse.
Glöm inte att se till tejpen så att den inte sitter för hårt och skadar den känsliga ympen.
Klyvympningens fördel är att du inte behöver skaffa ympkvistar i förväg.
Själv ympade jag en gammal omtyckt sommarfrukt redan för 40-talet år sedan och gick den långa vägen. Grävde upp ett litet vildäppleträd ute i tassemarkerna, inte grövre än en tumme.
Vildappeln planterade jag ett par meter från sommarfruktträdet som förmodligen var satt 1924-1925, när huset byggdes.
När vildapeln hade rotat sig ordentligt, ympade jag. Hela stammen kapades av och försågs med två ympkvistar, så kallad barkympning.
Plötsligt hände det, små gröna prickar kunde skönjas i ögonen på den ena ympkvisten. Jag hade lyckats.
Så småningom växte en rejäl kvist upp ur den ympade vildapelstammen. Trädet flyttade jag till en öppnare plats i trädgården, medan det gamla moderträdet fick stå kvar.
Flytten gjorde att tillväxten stannade upp och fruktpremiären sinkades.
Trädet som nu har nått en höjd av närmare två meter har blommat under flera år, men karten har ramlat av. Utom för några år sedan, då fick vi de två först äpplena.
Vilken sort?
Ja den som det visste, enligt äldre fruktkännare kan det vara en sort som kallas "Bobergsäpplen" och härstammar från Östergötland. Förra sommaren var det över tio fina äpplen av den gamla sorten som kanske sattes för över 80 år sedan.
Mitt råd är dock att ympa i befintliga träd vilket ger resultat betydligt fortare. Jag har i alla fall upplevt en spännande resa från vildapel till härliga sommaräpplen.
Text och bild: Sven Fransson
Fotnot: Kolla gärna på nätet, där finns mycket intressant läsning för den ympningsintresserade.