Lena Micko och Lars "Laban" Bengtsson har samlat EWK:s omisskännliga teckningar i hallen.
Lena Micko, kommunalråd och ordförande i Linköpings kommunstyrelse, är en hemkär varelse. Hon har bott bostadsrättsradhuset i Malmslätt allt sedan det byggdes 1983. Lars "Laban" Bengtsson kom hit 1990 när han och Lena flyttade samman. Här bor också Johanna, tolv år.
Huset hade från början tre rum och kök och en inredningsbar vind. Först flera år senare blev vinden ombyggd till två rum.
-- 1983 kostade huset 14 500 kronor och månadsavgiften var 3 000 kronor, minns Lena.
I området runt Björkliden i Malmslätt byggdes samtidigt många liknande radhus, båda treor och femmor. Många har hunnit flytta ifrån husen och unga människor med små barn fyller på.
--Men vi är fyra familjer här i närheten som har bott kvar ända sedan husen byggdes, berättar Lena Micko.
Gemenskapen är god, en nog så viktig faktor när man ska bestämma sig för att bo kvar eller inte.
Nu verkar det mest vara Lars "Laban" Bengtsson, som funderat på det där med att flytta. Lena Micko ser nästan lite oförstående ut.
Men när "Laban", i dag ombudsman för socialdemokraterna i Östergötland, var partiets informationschef och arbetade i Stockholm, kunde det hända att han längtade efter att bo närmare tågstationen och slippa gå upp så gräsligt tidigt på morgnarna.
Nu är det resonemanget väck och Micko/Bengtsson har börjat renovera sitt radhus. För Lena är det väldigt viktigt med en fast, rotad plats i tillvaron, inte minst för att hon i tidiga år fick flytta från ställe till ställe eftersom pappan var militär och blev förflyttad då och då.
Förra året var det dags för renovering och familjen flyttade under byggtiden in hos Lenas mamma i hennes tvåa. Köket från åttiotalet bars ut och in kom ett nytt i ek. Det var också dags för nya golv, nya tapeter och uppfräschat badrum och övervåning. Fast den där sista är fortfarande på projektstadiet, det vill säga egentligen klar för inflyttning men en massa saker är i vägen. Utflyttade barn tar nämligen inte alltid med sig sina grejer på en gång.
Johanna längtar och väntar på att flytta en trappa upp med sin säng, sina LHC-grejer och sin katt, som är fyra månader och heter Pysen. Eller Svennis?
Om radhuset i Malmslätt betyder mycket för trivsel och lugn och ro i en lite smått rörlig tillvaro gör den 45 kvadratmeter stora lägenheten på Rösholmen det i minst lika hög grad.
Det bohuslänska, karga landskapet är något att ständigt längta efter. På Rösholmen i Sotenäs kommun har de ett fritidsboende i Abbas gamla sillfabrik. När fabriken lades ner byggdes lokalerna om till 50 lägenheter. Bohuslän är ju en bit bort, men så ofta det bara går åker familjen dit.
När som helst kan man hemma i vardagsrummet i Malmslätt dock framkalla doft och minnen från havet med hjälp av tjärdoftande stearinljus, en fyr, en jättemussla i glas och en massa konst från Bohusklipporna..
Soffan i rummet är stor och jättebra att somna i till teveprogrammen på fredagen (mamma somnar jämt, avslöjar Johanna).
-- Men den där ska bort, säger Lena och pekar bort mot Laban.
Nej, hon menar inte honom, utan stolen han sitter i.
- Stolen? Den är jättebra, den köpte jag på OBS Interiör 1980, svarar han som sitter i den.
Vi kikar in hos...
Lena Micko, Lars "Laban" Bengtsson, dottern Johanna och katten Pysen/Svennis
Bostaden: Ett bostadsrättradhus i Malmslätt.
Yta: 133 kvadratmeter, fem rum och kök.
Månadsavgift: 4 200 kronor (den har varit högre men har kunnat sänkas genom att de boende gör mycket jobb i området, till exempel utvändig målning)
Bäst: Det är en helhet som fungerar väldigt väl, bra boende, nära till natur, trevliga grannar. Dessutom finns det många småbarn, vilket alltid är roligt
Sämst: Kan faktiskt inte komma på något