Det fanns en tid då dyra märkeskläder borgade för något slags kvalité. Men den tiden är sedan länge förbi, då ett högt pris är en garanti för att en vara också är riktigt bra. Nu handlar ett klädmärkes status mer om skicklig marknadsföring än om väl utfört skrädderi.
Små och mellanstora barn har inga krav på märkeskläder. Att det ändå finns föräldrar som köper svindyra babykläder som är för små en månad senare är förstås upp till dem. Men obergipligt för mig. Ett tips: lägg undan en del av barnbidraget när barnen är små och föga intresserade av sparkdräktens skärning eller vem som designat blomman på gummistövlarna . De pengarna kommer till stor nytta när barnen blir tonåringar och har bestämda åsikter i allmänhet och om de egna kläderna i synnerhet.
Jag njöt under alla år då ungarna blev lyriska över mormors hemsydda kläder och urvuxet arvegods. Men nu. Vad ska ett par jeans till en växande tonåring få kosta. 1 000 kronor? Aldrig i livet! 600 kronor? Nej! 300? Ja,max. Det kommer alltid att finnas någon i klassen som får de där 1 000-kronorsjeansen, men som förälder känns det viktigt att diktera var VÅR ribba ska ligga i klädsammanhang. Och varför ska man prompt jämföra sig med dem som har mest pengar? När jag var tonåring handlade det om Levis och Wrangler. Det var jeans av så kraftigt jeanstyg att man fick tvätta dem ett antal gånger innan det gick att böja benen i dem. De kunde nästan stå för sig själva och var outslitliga. I dag är även 1 000-kronorsjeansen av något sladdrigt, pappersaktigt tyg som inte klarar minsta cykelvurpa.
Men snart är det inte bara i verkligheten tonåringar märkeshetsar varandra. I höst lanserar Sony en ny virtuell värld (Playstation 3 och bredband krävs) som vänder sig till ungdomar. Det heter Home och är en yngre variant av de vuxnas låtsasvärld i cyberspace, Second Life. Till att börja med är det gratis att skaffa sig en identitet och ett enkelt hem. Men så snart du vill uttrycka din personlighet med läckrare kläder eller flashigare bostad så kostar det pengar. Riktiga pengar. Vart tog snacket om det jämställda umgänget på nätet vägen? It-ivrarnas vackra prat om att hudfärg och klasstillhörighet här är av underordnad betydelse?
Våra barn ska alltså inte bara vara "rätt" klädda i skolan. De ska vara det i en låtsasvärld, som spås lysande framgångar, också. I USA kan man redan köpa kontantkort för Home i vanliga butiker, precis som ett telefonkort. Snart har vi dem här.
Det är ironiskt att vi vuxna ständigt och jämt förfärar oss över hur mycket tid barnen spenderar framför tv-spel och datorer. Som om det vore någon främmande makt som sätter tekniken i deras händer. Watch out!