Malin och Janne valde att köpa ett hus i andra hand, även efter renovering fick de mer hus och tomt för pengarna än om de valt att bygga helt nytt i Tranås.
Egentligen höll det inte på att bli något hus alls. Valet stod mellan villa och resa till Australien.
- Det blev villa. Janne var lite rädd för alla farliga djur i Australien.
Janne har inte hunnit hem från jobbet och kan alltså inte försvara sig. Han missar också eftermiddagskaffet med chokladmuffins. Malin har blivit inspirerad av Leila som bakar i TV. Oscar är gärna med vid bordet men storebror John har inte tid med muffins och vuxenprat.
Vi sitter i det stora köket, hela 25 kvadratmeter. Det här är egentligen vardagsrummet.
Malin lever som hon lär. Hon tycker att vi alltför gärna vräker på med stora vardagsrum.
- Vi använder ju inte vardagsrummet jämt, däremot köket.
Så stora vardagsrum gör sällan någon glad, däremot gör stora kök det.
Malin är före detta läraren i svenska och samhällskunskap som för några år sedan gjorde slag i saken och utbildade sig till byggnadsingenjör, något hon alltid drömt om. Idag arbetar hon på Anebyhus som utformare av småhus.
Det egna huset kallar hon för ett stabilt, traditionellt hus. I tio års tid har det renoverats i sakta mak och är inte riktigt klart ännu.
Malin beskriver ett hus i sjuttiotalstappning när det köptes 1997. Ett stort jobb har varit att få bort allt brunt runt fönstren och måla vitt. Svarta lister och bruna dörrar har också bytts ut. Det röda plastgolvet i hallen är också väck. Malin beskriver ett hus i sjuttiotalstappning när de tog över.
- Men så välvårdat!
Vardagsrummet blev alltså kök när familjen Wiss tog över. Köket blev arbetsrum/TV-rum, allrummet på ovanvåningen blev det vardagsrum som man behöver med gott om plats också för att äta middag.
Det är ett riktigt äventyr att går runt i rummen, som verkligen alla används dagligen. Malin är inte den som ängsligt sneglar på trender. Det är en lagom blandning av lite engelskt, mycket vitt och gamla möbler.
Sällan kommer det numera in nya möbler och saker i det här hemmet. Om man inte med nytt menar fynd från loppisar och auktioner eller när Malin spanar in på vindar.
Allt som finns där har också sin egen historia: Linnelakanen med monogram som draperats över (sunkig) fåtölj. Taklampan som Malin och Janne köpte i Köpenhamn när de förlovade sig. "Betjänten" som var reklampelare för After eight men nu håller upp toalettpapper istället. Farfars skåp som länge stått på en vind. Köpmansdisken från en färgaffär i Österbymo, som nu rymmer massor av saker i köket. Paraplystället som blev glashållare.
Prylar, och möbler, måste ha en själ och får gärna gå att återanvända, tycker Malin, som gärna både flyttar och gör om dem.
När vardagsrummet skulle bli kök fick Malin användning för sina yrkeskunskaper.
Alla godsaker skulle med! Som en egen kökslåda för brödpåsar. Ett eget skåp speciellt anpassat för två brickor, enkla att ta med till uteplatsen. Köksö på hjul som lätt går att skjuta undan. Den dagen man tröttnar på köksön får den bli byrå eller förråd i något annat rum.Tallrikar som används dagligen har fått egna snygga trähyllor ovanför diskbänken.
Nu är det bara mikron som inte fått någon bra plats utan den får stå och "skämmas" bredvid de gamla vackra specerilådorna, auktionsfynd förstås.
Även i trädgården syns spåren efter Malins kreativitet. Ett rejält spår är lushuset. "Det är vackrast när det skymmer", står det med sirliga bokstäver inne på en vägg. Och det är då som Malin gärna smyger hit för lugn och ro.