Drömmen om ett skvalande vattenfall i trädgården har funnits i många år. Men först efter ett vindsröj blev det verklighet. För en tusenlapp.
En stund i solstolen eller en middagslur vid det porlande fallet kan få drömmarna till minnesvärda turer i fjällvärlden där bäcken släckt törsten och öringen nappat, eller till det lilla fallet som brukar porla på vägen till svampstället.
De gigantiska anläggningarna i trädgårdsbroschyrerna, med broar, stenpartier, gångar, fiskar och en massa växter ser onekligen lockande ut. Och vem vill inte ha en sån, men vad kostar det? Och vilket underhåll och skötsel kräver en stor damm med filter som skall göras rena, fiskar som skall pysslas om och vinterförvaras?
Mina drömmar om det gigantiska vattenfallet spolades när jag fann en gammal kopparkittel på vinden i trädgårdsbon. En sån där som användes i en så kallad base för att värma vatten i eller andra göromål på forna tiders torp och gårdar.
För att se proportionerna bättre gjorde jag en ring av en vattenslag med samma radie som kopparkitteln, ca 60 centimeter, och kittelns djup, dryga 40 centimeter. Mindre kärl bör man nog inte ha. Det går dock lika bra med en plastbalja, eller vad man har till hands.
Tillsammans med en lövkorg och några stenar drog jag upp konturerna för fallet som planerades i en svag sluttning. Spaden sattes i jorden och i botten på gropen lade jag ett lager fin sand, avtappningen pluggades igen och kitteln sattes på plats.
Den uppgrävda jorden fick bilda kullen till fallet. Några rejäla stenar fick bilda ramen kring kullen. Runt kitteln och det tänkta landet för gröna växter lade jag mindre stenar.
En pump med två uttag, ett par slangar och en bit stenfolie inhandlades för knappa tusenlappen. Sedan började det riktigt roliga, att dra de två slangarna. En till fallet med stenfolien och en till en gammal, av naturen urholkad, furugren som jag hittat i skogen.
För att slippa få ner jordfärgat regnvatten i kitteln lade jag en cementkant mellan de båda stenarna där folierännan skulle mynna ut. Jag gjorde även ett dräneringshål med ett rör genom cementen och ner bakom kanten på kitteln, där regnvattnet kunde rinna ner.
Bädden för fallet gjordes ojämn för att skapa ett naturligt fall med olika stora stenar. Kullen täcktes med stenar från när och fjärran. I med pumpen, vatten och sladden i väggen.
Plötsligt hördes ljudet från den mest rogivande skvalmusik jag vet.
En liten justering fick jag göra genom att lägga en liten plåtbit under stenfolien där den mynnar ut över vattenytan. Vad är det ordspråket säger? Liten men naggande god!
De gröna växterna, en sköldpadda och ett par fåglar i lergods fullbordade vårt lilla vattenfall där småfåglarna älskar att bada. Att byta vatten och rensa kittel och filter tar bara fem minuter. Hög mysfaktor med liten investering och lite jobb.Sven Fransson