Tove Adman är formgivaren som gått från måleri till skulptur och formgivning.
Tillsammans med skulptören Hans Edblad driver hon Fafner sedan drygt tio år tillbaka. I verkstaden på Gotland skulpterar Tove Adman fram sina nya föremål, och några ritningar behövs sällan.
-- Oftast kommer idéerna från ett eget behov, berättar Tove Adman. Den här fotpallen gjorde jag till exempel för att jag har så kalla golv på Gotland. Därför behövdes något som jag kunde värma fötterna på. Den fungerar som lampa eftersom den värms upp av glödlamporna inuti.
Numera delar Tove Adman sin tid mellan bostaden och ateljén i Östergarn på Gotland och den lilla lägenheten i Gamla stan i Stockholm.
-- Efter 27 år i Stockholm bara blev det så att jag flyttade tillbaka. Och det är rätt skönt att slippa se alla prylar. I stan handlar så mycket om att vara konsument. Så är det inte i Östergarn. Där konsumerar man naturupplevelser i stället, säger hon.
Det har varit intensiva tio år sedan den första mässan när hon och Hans Edblad ställde ut för första gången.
-- Då gjorde vi det mest för att se vad vi fick för reaktioner och möta en större publik än man oftast gör som konstnär.
I dag säljer Fafner sina inredningsföremål över snart sagt hela Europa.
-- Egentligen är det ju livsfarligt att göra som vi --visa upp ett föremål innan det finns i produktion och har mönsterskyddats. Men man vill ju liksom känna av responsen innan man börjar producera, säger hon och medger att de fortfarande gör så ibland.
Och kopiorna har inte varit så få heller. Bra idéer brukar efterapas, något som naturligtvis är ett problem för ett litet företag. Goda idéer blir lätt offer för kopiering.
Så kom fotpallen till. Katt-toaletten som Hans gjort likaså. Och de snapsglas i gummi som Tove gjort kom till när glasen inte räckte till för gästerna en sommarfest. Hon gjöt helt enkel av ett antikt Kostaglas i vax, och så var idén född.
Ett av de senare föremålen i Fafners produktion är en skulptur som ser ut som en stol i trä och är formgiven av Roland Haeberlein som är vän till Hans och Tove.
-- När konst och formgivning möts blir det ofta väldigt provocerande. Många förstår inte vad man ska ha det till, men konst "använder" man ju inte. Och hur många har inte en stol hemma som ingen någonsin sitter i, men som står där för att den är vacker?