Jag kan reta ihjäl mig på folk som gnölar över bagateller och hakarupp sig på detaljer. Som skriver insändare om hundskit och felparkeradecyklar -- medan världen svälter.
Eller spyr ur sig sin galla om alltings jävlighet på hemsidor pånätet. Om man avskyr en hemsida, varför måste man prompt gå in där ochpåtala det stup i kvarten? Är det inte bättre att ägna sin tid åtsajter man gillar? Handlar det om att de lider av Tourettes syndrom ochgår igång av att offentligt få stapla könsord på varandra?
Eller är de här missunnsamma surpupporna så bittra över sina egnaliv att de inte förmår vara positiva till någonting? Hämtar de i självaverket sin livsenergi ur det egna eviga gnällandet? Hur ids de? Har deinga liv? Kan de inte skaffa sig en hobby?
För övrigt undrar jag varför det ska vara så förbannat svårt attidka högerregeln på Stångåns promenadvägar så man slipper kryssa sigfram som om det vore Sergels torg man forcerar, varför praktikanter harslutat presentera sig när de kommer till en ny arbetsplats, varförungjävlar tillåts ha mössa och påslagna mobiler på lektionerna, hur nånidiot kan slänga ölburkar i mitt joggingspår, varför pensionärer intekan göra sina mat- inköp på förmiddagarna i stället för efter klockan 5när alla barnfamiljer måste göra dem, varför vuxna människor längst baki en matkassekö hänsynslöst rusar förbi hela kön likt en galenbuffelhjord om en ny kassa öppnas, varför det tar sådan makalös tid attfå ut medicin på apoteket, varför stadsbor inte begriper att de intesyns när de med självklar rätt och utan reflexer vräker sig ut påövergångsställena i mörkret, varför den prylen just jag ska ha alltidär slut i Ikeas lager, varför det alltid kommer ut tre plastmuggar ochinte en ur de där toalettbehållarna, varför vissa människor har med sig15 bankomatkort och upptar automaten i 20 minuter under lunchrusningoch varför alla stöddiga, självgoda surkart och allmänna gnällspikaröver huvud taget tillåts leva vidare.
Jag kanske borde skaffa mig en hobby?