Stationshuset är mest känt för att kung Oscar den II inte stannade här vid den högtidliga invigningen av Östra Centralbanan som genomfördes den 8 juni 1902. Orsak var förseningar i tidsschemat som tågbefälhavaren ville ta igen. 107 år senare kompenserade vår egen konung Carl den XVI Gustav ortsbefolkningen genom att göra ett stopp i Slätmon.
Järnvägsstationen byggdes efter standardritningar utförda av arkitekt Joh Lagerström. Stationshusen var av fyra olika modeller där Slätmon utgjorde den enklaste och som kom att uppföras vid åtta stationer.
Byggnaden var uppförd i en träkonstruktion under tegeltak med panelade fasader. Panelen var gulmålad och indelad i fält med lister målade i en mörkare kulör. De dekorativa strävorna på gavelspetsarna kröntes av profilerade spetsar. Fönsterbågarna var målade i engelskt rött. Redan 1916 målades fasaderna med en röd slamfärg. Det är den som nu tittar fram under den gula plastfärgen. Troligen blev fönstren då också vitmålade.
I de enklare stationshusen fanns endast tredje klassens väntsal och det fanns expeditionsrum, postrum, bagagerum och på övervåningen en lägenhet om två rum och kök för stationsmästaren.
Alla stationshusen hade urtavlor på fasaden. Uren servades av en särskild urmakare som reste sträckan Linköping-Hultsfred en gång i månaden. Det var genom järnvägens byggande som vi i Sverige fick en enhetlig tid och en mer distinkt tidsuppfattning. Det fanns även en ambulerande trädgårdsmästare som gav en enhetlig utformning åt rabatter och buskar vid alla stationsområdena.
I Slätmon fanns på andra sidan spåret ett godsmagasin, som revs 1967. Men det sedvanliga uthuset med dass, vedbod och förråd finns ännu kvar.