Förr hörde det till undantagen att formgivare också var kreativa marknadsförare. Moderna möbelskapare har emellertid anpassat sig till ett klimat där det inte räcker att ha gjort en stol formskön och funktionell, helst ska den vara medialt intressant och också ha ett namn man kan lägga på minnet. Yngve Ekström, Laminos skapare, var en av pionjärerna. Redan på 50-talet påpekade han hur viktigt namnet var för sin då nyanställde säljare Sven Lundh, som sedan gick vidare och gjorde Källemo till en betydande möbelproducent. I Källemos produktkatalog finns inte en möbel utan namn.
En annan smålänning som lärde av Ekström är givetvis Ingvar Kamprad som sett till att inte bara Ikeas möbler utan allt ned till minsta bestick och pennvässare döpts.
Hans Wegner namngav aldrig sina stolar. Den första kallade han nummer 1, den trettiosjunde för 37, och så vidare. Wegner ritade mer än 500 stolar under sin livstid och att många av dem ändå har namn beror på att de är döpta av tillverkarna, eller i några fall, kunder.
En av dem har gått till historien med det mest prestigefyllda namnet av alla: The Chair.
Hans Wegner föddes 1914 i Tönder på Jylland. Han var son till en skomakare och utbildade sig först till möbelsnickare innan han flyttade till Köpenhamn där studerade till möbelformgivare på Konsthantverksskolan. Sitt första mer betydande uppdrag fick Wegner 1940 då han anställdes av Arne Jacobsen och Erik Møller för att rita möbler till det nya rådhuset i Århus. Samma år började hans samarbete med möbelsnickaren Johannes Hansen. Till Hansen ritade Wegner sina första "kinesiska" stolar, inspirerade av en serie porträtt av danska köpmän sittandes på stolar från Ming-perioden. Från och med början av sitt samarbete ställde Hansen och Wegner också regelbundet ut möbler på Snedkerlaugets årliga utställning. Till utställningen 1949 hade Wegner ritat det som senare kom att kallas The Chair, fast det var på håret att den kom med.
- Som så många gånger, både förr och senare, kom Wegner med några av sina bästa ritningar bara dagar innan utställningen, berättade Johannes Hansen senare. Men därifrån till det att utställningen öppnades arbetade han nästan dygnet runt tillsammans med förmannen Niels Thomsen för att få stolen färdig.
Modell nummer 501, eller "den runde", som Wegner själv ibland kallade stolen, blev emellertid klar i tid, och som allt annat han ritade var den exempel på formgivning präglat av stort hantverkskunnande: benen, helt utan tvärslåar, går rakt upp i stolens kombinerade rygg och armstöd, elegant sammanfogade med en fingerskarv, och sitsens flätade rotting går på de första stolarna igen i lindningen på ryggstödet.
Stolen representerar en ändamålsenlig minimalism som utgår från en respekt för materialet till skillnad från den där andra minimalismen som ser ut att vara tillverkad av en maskin för en maskin.
Året efter uppmärksammades stolen av den amerikanska tidskriften Interiors som satte den på omslaget och kallade den världens vackraste stol. Wegner själv kommenterade:
- Den kunde ha tillverkats för flera hundra år sedan. Det finns inget nytt med den stolen.
Detta ska dock inte uppfattas som att han inte uppskattade stolen. Wegner var rotad i en lång tradition och trodde mer på att förbättra och förfina snarare än att försöka uppfinna hjulet från början varje gång.
Artikeln i Interiors innebar förutom att den runda stolen uppmärksammades också startskottet för dansk formgivnings framgångsvåg i USA. Efter reportaget hörde en klubb i Chicago av sig till Johannes Hansens verkstad med en beställning på 400 stolar. Hansen avböjde och menade att hans lilla snickeri inte kunde tillverka så många stolar. Klubbägaren vägrade i sann amerikansk anda att acceptera ett nej så Johannes Hansen fick ge med sig och några år senare hade man också lyckats tillverka alla de 400 stolarna.
Uppmärksamheten blev inte mindre när CBS köpte in tolv stycken till världens första tv-sända valduell mellan John F Kennedy och Richard Nixon. Kennedy hade begärt att få stolen till studion eftersom han hade ryggproblem och tyckte den var bekväm.
70 miljoner amerikanska tv-tittare kunde se Wegners stol i direktsändning. Den är också nämnd i San Fransisco Chronicles referat av debatten. Där kallas den "Danish modern chair" men efter 26 september 1960 skulle stolen aldrig kallas något annat än The Chair.
Radiolyssnarna däremot missade helt Wegners stora genombrott i USA. De missade också det som avgjorde presidentvalet: Nixons skäggstubb. De som bara följt debatten på radio var nämligen övertygade om att Nixon vunnit.
Efteråt lät chefen för CBS förse stolarna med graverade silverplaketter och donerade dem till The Smithsonian Institute.
The Chair. Stolen med stort S. Den perfekta stolen.
Wegner själv hävdade att den perfekta stolen var en omöjlighet. Men i hans bruksperspektiv var en stol heller inte färdig förrän någon satt i den.