Fastän Gunno ska fylla 80 i år och är precis lika gammal som företaget, och dessutom lämnat över styret till sonen Göran, är det svårt att låta bli att gå till jobbet.
Företaget är Falerums kök och är med rätta ett familjeföretag. Den här förmiddagen sitter farfar Gunno vid sitt skrivbord med linjal och papper framför sig, sonen Göran brygger kaffet och sonsonen Daniel har kommit in från snickerilokalen. Andra sonsonen Joakim gör köksskisser vid datorn.
Men det var farfars far Einar som startade det hela. Året var 1926 och Einar tillverkade allmogemöbler i ek.
Daniel och Joakim är 27 respektive 24 år. Inte sjutton skulle de jobba på samma ställe som farsan. Det hade de alls inget intresse av.
Men det var för en tid sedan. Nu är det annorlunda, de har upptäckt tryggheten i ett företag där arbetsuppgifterna inte tycks sina och förmodligen också tjusningen att föra något vidare och låta det utvecklas.
Einar Meidler hade 100 kronor i startkapital när han drog igång snickeriet i Falerum. Fabriken blev också hans familjs hem, det byggdes en bostad högst upp.
-- Jag har sovit i det där köket, säger Gunno och pekar på personalköket som inte har behövt hänga med i alla köksmodesvängar.
Mellan åren 1939 och 1946 bodde familjen i Stockholm, då pappan fick uppdrag åt Haverikommissionen. Sedan var det tillbaka till Falerum.
-- Jag vill inte dit igen, säger Gunno bestämt och menar förstås Stockholm. Jag vill inte bli omkullsprungen.
Han tog över ruljangsen på 60-talet, drog igång kökstillverkning på 70-talet men blandade produktionen med trappor.
Numera handlar det bara om kök. De allra första var alla tillverkade av furu. Det var ju 70-talet. Nu är furun borta och ersatt med framför allt björk, ek, ask och al.
Men det är inte bara i Falerum som det satsas på kök. Konkurrensen är enorm med många små och stora företag inblandade. Det räcker kanske att säga Ikea.
-- Ikea är inte att leka med, säger Gunno och Göran. Men olika företag har ofta olika slags kundkretsar.
-- Man får vara lite speciell för att hävda sig och lite flexibel för att hålla ut.
Och hur gör man då?
-- Vi måste ha hög kvalitet och göra allt själva.
Det finns inget som heter standard utan man anpassar sig efter kunden. Framför allt kanske efter köksutrymmena.
-- Vi kan till exempel bygga skåp till kök som har tre meter högt upp till tak, säger Göran. Vi anlitar snickare som monterar på plats. Snickerierna målas också ibland efter montering. Det är för att få en mer gammaldags känsla, och för att en del kunder vill kunna se penseldragen.
Idéer kommer bland annat från mässor och inredningstidningar men också från kunder som hittat idéer i köksbroschyrer eller som redan traskat runt till olika företag och fått flera ritningar.
Joakim Meidler gör förslagen till de nya köken. Det kan bli många turer innan köpare och säljare får den slutliga skissen.
Vi snurrar runt i visningsköket eller rättare sagt köken. Det allra hetaste är laserade kök. De består av ask som laserats i olika färger. Den gråvita säljs bäst.
Köken i ek, björk och al håller fortfarande i popularitet. Luckmodellerna är numera helst raka, enkla och släta; mer sällan beställs lite utsirade dörrar.
Luckorna tillverkas av massivt trä. Däremot är sällan stommarna massiva. Då skulle man hamna i en högre prisklass och priset blir högt ändå.
-- Det är svårt att komma under 100 000 kronor för snickerierna i ett kök, säger Göran.
Priset har också att göra med att köken blir större. Det märker företaget inte minst på att de i dag gör 55--60 kök om året mot 80--85 tidigare.
-- Vi kan inte göra fler. Då måste vi ha större lokaler och fler anställda. Kanske måste vi i så fall flytta.
Det är inget som någon i företagsledningen har någon större lust till. Stor-drift är inget honnörsord i Falerum.
-- Titta, säger Göran vid rundvandringen i fabriken, titta på Leif Gustavsson. Nu tar han till limknektarna, det där är hantverk.