Guuud, mamma, vad det stinker! I hela huset! Måste vi verkligen ha det så här? frustar barnen. Jajjemen, det måste vi. Ett kanonsvampår som detta går jag in i en trattkantarellpsykos och fyller på lagren som om Sveriges hela livsmedelsbransch ska upphöra.
Varje helg jag inte är i skogen känns förspilld. Om det finns så mycket svamp att man kliver på den är det ju synd att inte håva hem så mycket som möjligt.
Eftersom jag varje höst även hamstrar allt möjligt annat så måste de torkas, frys-arna är redan fulla. Köket är belamrat av myggfönster vilande på stolsryggar och ve den katt eller människa som rör sig oförsiktigt! Mycelen ligger tät i luften. Överallt kryper små förflyttade och förvirrade insekter och på golvet är det snart lika barrigt som i skogen. En sömndrucken morgon gav jag upp ett illtjut när jag mötte katten Astor med vad som såg ut att vara en mus i munnen. Det var det inte. Det var en torkad trattkantarell som fastnat i morrhåren när han hoppat ner från älsk-lingskorgen och touchat en svampställning.
Klippta med sax redan i skogen var det tänkt att de inte skulle behöva rensas alls därhemma, men den planen gick i stöpet. När jag stöter på ett jättebestånd blir jag så ivrig att både litervis med barr, allehanda kryp, kottar och grenar följer med hem. Om jag tar mig hem. Min ovärderliga men totalt lokalsinnesbefriade helggubbe och jag är inget lyckat skogsteam. Vi är var och en (ganska) säkra på vägen tillbaka till bilen, men har ständigt fel. Båda två. I helgen kunde till sist en jägare lotsa oss rätt. Vi enades om att varsin plåtbit insydd i nackskinnet -- och spårning via GPS -- är enda lösningen.
Med snålvattnet rinnande av tankar på trattsoppa med portvin och ädelost går jag och småpysslar i köket. Drar isär svamparna och fluffar till dem, så att de ska torka snabbt. (Kan man tumla svamp, tror ni?)
Då poppar ett gammalt svampminne av annan karaktär, från ett tidigare liv, upp.
Vi var i Paris och hade drabbats av underlivssvamp (av vattnet på det sjaviga hotellet, trodde vi). Efter verkningslösa huskurer med naturell yoghurt fanns ingen annan utväg än att försöka komma över något riktigt medikament. Viss språkförbistring uppstod inför konsultationen på ett franskt apotek. För vad tusan säger man?
"Hello! We need help. We got mushrooms between our legs!"
(Engelska ordet för sån svamp är thrush, i den händelse någon läsare kan få användning för det.)
Och för er som inte är kvackelmagade -- och därmed redan slutat läsa -- kommer här receptet på världens godaste trattsoppa:
HEM-
LIKT
2 liter färska eller 70 gr torkade trattisar
1 liter svampbuljong
2 dl matlagningsgrädde
2 dl crème fraiche (lätt funkar också)
1 trekant Kvibille blå
2--3 msk tomatpuré
1 dl sherry, portvin eller rödtjut
salt, peppar
n Fräs svampen i lite smör, späd med buljongen och låt småputtra tio minuter. I med resten av ingredienserna. Pudra över maizenaredning om soppan känns blaskig.