Öroninflammationens glansdagar borde vara förbi. Under min tid i låg- och mellanstadiet hade vi det på löpande band, men det var väl för att vi alla var små ihärdiga mössvägrare.Mössor har däremot glina nu för tiden. Oavsett om det är sommar eller vinter, oavsett om de är inne eller ute.
Att studera sina barn och de ideal som råder gör en raskt lastgammal.(Om det nu inte räcker med att titta sig i spegeln och konstatera att den inre bilden av sig själv -- som den släta 30-åring som nyligen prydde körkortet -- har falnat en smula.)
När jag gick i mellanstadiet fanns det tre saker vi skydde som pesten: mössa, tandställning och platt hår.
Mössan som morsan tryckte på mig innan jag gick till skolan åkte av så fort jag rundat häcken och kommit utom synhåll.
I största allmänhet var det töntigt med mössa, men framför allt ville man inte förstöra frisyren, som absolut inte fick vara platt. Med locktång ordnades rullar grova som toarullsinnanmäten längs öronen. De levde liksom sitt eget liv och gick att kika rakt igenom, som ett rör.
Nu däremot ska modernt hår helst föra tankarna till en dränkt katt och synd är det om alla med självfall vars testar ger sig iväg på egna exkursioner från skalpen.
Mest häpen i min lilla trendspaning blir jag ändå av en annan insikt och det är sonen som uppdaterar mig.
-- Mamma, vet du vad jag verkligen önskar mig?
(Han fyller år snart och genom mitt huvud flyger gissningar som Actionman, tv-spel, skateboard.)
-- Nä vaddå, gubben?
-- En tandställning!
-- Va?! Men du har ju inte sneda tänder!
-- Nä nä, men det är ju så coolt.
Anledningen till tandställningens nyvunna position är den sammetsögde 17-åringen Darin (han som kom tvåa i tv-tävlingen Idol). Han har vunnit tusentals flickors hjärtan och i en kvällstidning läser jag att ungar står i kö för att få ett lika fint "tandsmycke" som han. Det går till och med att välja vilken färg tråden i rälsen ska ha.
Klart det är bra att ingen längre blir retad, men vad händer härnäst? Poppis med protes. Hippt vara halt.
Chansen är väl inte så stor, men man kan ju alltid hoppas på ett uppsving för rullatorn om 30 år. Plötsligt betraktas den som fräckaste fordonet alla kategorier. Jag och andra fossiler lägger bira och snus i trådhållarna framtill, motivlackar dem, sätter klädnypor i hjulen för att få till det rätta smattret och racar som grånade jehun längs S:t Larsgatan under liganamnet Rock´n´Rullatorers Revenge.
Tjoho, det blir nog kul!
HEMLIKT
Carina Glenning
Bostadsredaktör