Ständigt detta tjat om att tiden inte räcker till. Inte till barnen, inte till hemmet, inte till trädgården, inte till förhållandet och inte till vila.
Men det kan väl inte stämma om vi kan ägna hela helger åt att hasa omkring i köpcentrum utan att ens ha siktet inställt på att handla något speciellt?
Det spelar ingen roll om solen står som ett spett från en molnfri himmel, köpcentrets parkering är alltid sprängfull.
Tidningarna skriver om "konsumtionsfest". Ständigt finns det saker att förbättra och förnya. Oss själva, våra hem, våra husdjur, våra trädgårdar. Hjulen snurrar snabbare och Mammon jublar. Shopping är den nya tidens hobby. Konsumtionsfesten skapar arbeten och i tv-sofforna sitter experter och träter om huruvida festen är bra eller dålig för miljön och klimathotet.
Jag bor 2,5 mil utanför stan och pendlar till jobbet på vardagarna. På helgerna har jag ett kompakt motstånd till att förflytta mig och därmed deltar jag inte i festen. Fast i ärlighetens namn beror det mer på slöhet än ett ansvarsfullt ställningstagande för miljön. Shoppa är skittråkigt.
För en tid sedan stod jag hemma och glodde in i mitt porslinsskåp. Tänkte att jag borde investera i ett gäng snygga glas. Jag har inte fler än fem av samma sort och inga sorter passar liksom ihop med varandra.
Men vänta nu. Om jag köper nya glas borde jag köpa nya tallrikar också. Och bestick. Kastrullerna har många år på nacken. Det får jag köpa nya. Och så skulle jag nog investera i en snygg, enhetlig bunkserie av samma färg och design. Nu är det en salig blandning av gamla Tupperware-byttor och olikfärgade impulsköp från 80-talet och framåt.
Med en sådan uppsträckning på porslinsfronten måste jag göra något åt köket också. Spisen från 70-talet fungerar visserligen ypperligt, men ut med den!
Jag får nog lägga ett gäng tusenlappar på nya köksmöbler också. Det gamla ekbordet stod i huset när jag köpte det för tolv år sedan. Jag gör om hela rasket förresten, ut med allt gammalt och in med rostfritt och köksöar och vinkyl och induktionshäll ...
Stopp, stopp! Ett sådant ultramodernt påkostat kök kräver en helt annan omgivning än den som nu erbjuds. Hela huset måste totalrenoveras och alla möbler bytas ut. In med fondtapeter och panelgardiner och ...
Gud va jobbigt. Dessutom - jag själv kommer inte alls att passa in i ett så flashigt hem. Jag får flytta ut till den gamla skomakarbostaden i sädesmagasinet.
Jag tror jag behåller mina gamla glas.
Så gick det till när jag sparade en miljon på bara fem minuter.