Jag kan inte minnas att jag fick några andra märkeskläder förrän jag började jobba extra på kvällarna och kunde betala dem själv.
Min pappa hade en stenhård linje. "Det är möjligt att du tror dig få självförtroende av ett märke. Men egentligen har det ju ingenting med verklig självkänsla att göra. Den sitter i ditt huvud. Jag vet att låter hårt, men tänk igenom det här mycket. Försök!"
I dag finns det "jeans" för 2 000 kronor, sydda av tyg lika tunt som det papper du just håller i. De kallas märkesjeans. Likaså finns det skejtskor av vissa märken som är superhippt bland ungarna. Många är svindyra. Är de bättre än vanliga gympadojor? Nä, inte ens om man bara har dem till att gå i. Hur de beter sig om man åker skateboard med dem vågar jag inte tänka på.
En gång i tiden var märkeskläder synonymt med kvalitet. I dag finns inga garantier alls för att dyra märkesgrejer är bättre än billiga. Det visar, bland annat, de otaliga tester som görs av till exempel Råd & Rön. Ganska ofta visar sig billigast vara bäst.
Märkeskläder i dag handlar mer om skicklig marknadsföring - och en påhittad identitet - än kvalitet. Allra skickligast är de (vuxna) som lyckas skapa en trend bland unga kring sitt märke. Alla bara måste ha de skorna/jeansen/tröjorna. Annars är man hopplöst ute. Rent av patetisk. Och eftersom vi befinner oss mitt i en konsumtionsfest så får nästan alla ungar det de vill ha. Och därmed har vi vuxna tagit ifrån dem den härliga känslan av att få längta och drömma.
Lägg därtill många vuxna (förebilder) som valt att signalerar självkänsla med de "rätta" prylarna. Eller wannabees som köper Gucci-plagiat i Turkiet, vilket nästan är ännu värre.
Om detta pratas det mycket i mitt hus just nu och följande diskussion utspelade sig nyligen:
- Varför har du inga märkeskläder mamma?
- Vaddå märkeskläder? Alla kläder har ett märke, alla är tillverkade av någon.
- Ja ja. Men jag menar ett märke som syns.
- Jo, det kan jag väl ha, men jag har inte fått några än.
- Vaddå fått???
- Ja, du menar väl inte att jag ska gå omkring och göra reklam för ett företag och betala för det? I så fall ska jag ha betalt av företaget, alternativt få plagget gratis. Om K-Rauta eller Ica Maxi eller Skopunkten eller
Olles overaller eller vad som helst ger mig kläder gratis, så kan jag tänka mig att bära dem, åtminstone här hemma. Men allra helst vill jag ha betalt om jag ska vara deras reklampelare.
- Du är konstig du, mamma.
Ja, konstig. Och tillhörande en utdöende art.
PS:
Visst är det festligt ...
... att folk ojar sig över att den personliga integriteten hotas av brottsförebyggande kameraövervakning samtidigt som de viker ut hela sina liv på hemsidor, bloggar och Facebook?