Torpet som födde en bästsäljare

Det var i Bondorlunda Mellan­gård i Hov, söder om Vadstena, budskapen i boken växte fram.

Året var 1967. Bondorlunda Mellangård var ett riktigt ruckel. Tanken var att huset skulle rivas och marken bli åker.

- Vi kan väl ändå försöka att sälja det, det vore roligt att få grannar, sade fru Pettersson i huset bredvid.

Göran Söderström och Axel Unnerbäck från Vadstena föll för att huset var orört. Det hade undsluppit alla sentida moderniseringar. Och de tyckte att det var trivsamt.

I kammaren hade kycklingar fötts upp. Dörrarna var solskydd åt grisar. Tomten var betesmark. Ena gaveln var illa däran. Vatten och avlopp fanns inte, och finns inte heller i dag.

De satte i gång att renovera och gjorde mycket jobb själva. De lärde sig mycket. Att Axels pappa var nyligen pensionerad byggmästare underlättade.

Om gamla hus hade de redan stora kunskaper. Axel Unnerbäck hade exempelvis dokumenterat mängder av hus som skulle rivas eftersom de låg där det skulle bli skjutfält.

Renoveringen vållade vissa problem. Det hände att hantverkare vägrade att göra som de ville. Det hände att rätt material var svårt att få tag i.

1972 kom förslaget från Ica-förlaget om att ge ut en handbok. Bakom det låg en studiekamrat till Söderström och Unnerbäck. Under en period åkte de runt i landet och tittade på de många fina gamla hus som fanns kvar.

- Det går alldeles utmärkt att rusta upp gamla hus med små medel. Men man måste lära sig de gamla teknikerna, säger Göran Söderström.

- Och man ska inte tro att man vet mer än de gamla hantverkarna, tillägger han.

För närvarande överväger länsstyrelsen om huset ska kulturminnesmärkas.

- Det skulle ge ett skydd mot framtida modernisering, säger Göran.