Kompisen till Amir Aminalroaya och Nina Darvish Mohseny heter Lars Axelsson. I dag är Amir och Nina tacksamma över att han tjatade på dem då, för sju år sedan. Så mycket yta för så lite pengar fick de bara inte sumpa. Efter budgivning stannade priset för de nära 400 kvadratmetrarna på en billig peng. De hade köpt ett församlingshem i Gistad.
Men det var mer jobb än de kunnat föreställa sig. Huset var mer eller mindre "ideellt" byggt. Det hade duttats lite här och lite där. Väggarna var gröna och orange. På golven låg hiskeliga korkmattor och i kyrksalen fanns spår av kyrkbänkar i golvet. Kök och badrum ska vi inte tala om.
- Vi ångrade oss rejält, det ska jag villigt erkänna, skrattar Amir när han tar oss med på den historiska odyssén i församlingshemmet.
Men den här kompisen och hantverkaren, Lars Axelsson, hade ju i samband med sin övertalningskampanj också uttalat de lugnande orden: jag hjälper er!
Så kom det sig att Lars fick en hel del arbete framöver och att Amir, som aldrig renoverat ett hus i hela sitt liv, fick bli lärljunge. Kakel, klinker, laminatgolv ... Amir har gjort mycket själv, även våtrummen där han dokumenterat och fotat varje moment, som försäkringsbolaget kräver.
- Man blir så sugen att prova själv av alla dessa inredningsprogram på tv. Och det är inte så svårt med klinker. Numera följer det med utförliga broschyrer. Jag använde ett laservattenpass för 39 kronor som fungerade bra. Sedan är det viktigt att följa pilarna bakpå varje klinkerplatta för att få till ett levande, "slumpmässigt", mönster.
Amir och Nina renoverade i den takt ekonomin tillät. Det blev många turer till Bauhaus och Silvan som inte fanns i stan, men då var billigast på många varor.
Amir råder alla som ska renovera att vara om sig och kring sig. Jämföra priser noga och lyssna runt.
- Bänkskivorna i köket är av svart granit. I en affär skulle de kosta 63 000. I en annan kostade exakt samma skivor 17 000, säger han som exempel.
Tapeter och golv slängdes ut. Väggar revs och andra byggdes upp. Sakristiorna var fula och åkte ut, den stora dopfunten däremot finns kvar under parketten. Kanske kan den bli en vardagsrumsjacuzzi en vacker dag ...
Men allra först åkte oljepannan ut och huset konverterades till bergvärme. Det sänkte husets driftskostnader från 60 000 till 20 000 kronor. Därefter dränerades kring huset för att undvika fuktskador i källarplanet som har inretts till familjens sovavdelning.
Nu, sju år senare, är nästan hela huset färdigt, bara småbitar återstår. Den pampiga kyrksalen på 100 kvadratmeter och med fyra meters takhöjd har blivit ett maffigt vardagsrum. Här kan ordnas rejäla fester, Sionförsamlingens tillstånd för 120 personer räcker långt.
Inredningen är en häftig mix av Ikea och Mellanöstern, av nytt och gammalt. Många prydnadsföremål kommer från Amirs och Ninas hemland Iran. Annat har inhandlats i Egypten och Spanien.
Amir har fått många råd och tips från hantverkskunniga grannar i Gistad. Han känner nästan varenda människa där tack vare att han under en tid drev Ica-affären (granne med hans hus) som annars skulle ha lagts ned. Tyvärr blev det för tufft att fortsätta med den verksamheten eftersom Amir också är hygienchef på Scan och dessutom har ett eget företag vid sidan om. Nu är affären igenbommad och ingen vet vad som kommer att hända med byggnaden.
Även om Amir lärt sig oerhört mycket av renoveringsarbetet kan han inte tänka sig att renovera ännu ett hus från grunden.
- Nej, aldrig! Jag kan inte ens tänka i de banorna, säger han och ruskar bestämt på huvudet.
Bättre att lugna ner sig och njuta frukterna av sju års hårt arbete och vårda huset som Amir betecknar som hans och Ninas pensionsförsäkring. I dag är huset värderat till betydligt mer än vad de lagt ut.