Det handlar om okonstlad inredning, där det som inte är perfekt är vackert. I wabi sabi-hemmet får det som är lite slitet, naturligt åldrat eller naggat, sin givna plats. Hellre en avskavd pinnstol är en superdesignad Myran från Arne Jacobsen.
Bättre med en rejäl handdrejad tekanna än en rostfri espressomaskin ...
Med andra ord är det helt okej att sitta en stund vid sitt repiga köksbord, eller i sin noppiga gamla fåtölj och faktiskt vara riktigt nöjd med hur man har det. Med att låta tiden ha sin gång.
Kärleken till naturen är grunden i wabi sabi och naturen får gärna följa med in. Några vackra stenar som havet slipat, några mossiga grenar i ett kantstött krus. Det enkla är det vackra.
Wabi står ursprungligen för fattigdom eller sorg, men det handlar inte om avsaknaden utan om oberoendet av materiella ägodelar. Om ödmjukhet och naturlighet.
Sabi är tidens blomning och kan sägas gå ut på förståelse för att skönhet är flyktig. På insikten att det finns ett värde i att ting är slitna och åldrade och att de har behållt sin charm mycket tack vare omsorgen dess ägare gett dem.
Ledorden för filosofin är: Allting är obeständigt, allting är ofullkomligt och allting är ofullbordat. Kanske kan det vara lite svårt att ta till sig i dessa tider när tv översvämmas av program där det ska renoveras, homestylas och rivas ut och inredningstidningarna kryllar i butikerna.
Men en inventering i skåpen där hemma kan bjuda på godbitar. Vackra gamla skålar, för all del inte Alessio, kan få komma fram för en välförtjänt renässans. Någonting du tillverkat själv, en fin ram kanske, i stället för att köpa färdigt kan bli en vacker prydnad att vara glad åt. Och de där gamla trasmattorna, på vinden, som moster Märtha vävde, var de inte väldigt fina egentligen? Fram med dem igen!
Svårare än så är det faktiskt inte att vara en smula wabi sabi. Och visst låter det rätt skönt.