Unge -- skaffa dig ett eget liv!

Bostads- & stadsplaneringsfrågor2005-09-15 09:42

Vem skulle stå ut med att bo med sina föräldrar hela livet? Eller för all del med sina barn? "Jo då mamma, jag vill bo med dig hela livet. Jag ska aldrig flytta hemifrån!" bedyrar den minsta.

Lugnt övertygar jag honom om att han verkligen inte kommer att vilja bo kvar hemma hos mig när han blir vuxen och att det är precis så det ska vara.

Astor har aldrig haft något val och jag måste säga att jag lider med honom. Jag ser hur han biter ihop och hur hans tålamod frestas till det yttersta.

I takt med åldern blir hans morsa bara jobbigare och jobbigare. Grinigare och grinigare. Och nu är hon så gammal att man näppeligen kan skylla på vare sig pms eller klimakteriet.

Hon varken ser eller hör som i fornstora dagar men tror sig ändå veta bäst inom en rad områden.

Ta det här med hygienen. Redan under tonåren ansåg hon att han inte tvättade sig ordentligt. Trots att han nu uppnått medelåldern med råge bedöms han inte kunna sköta den personliga hygienen tillfredsställande. Han tvättar tills han själv är nöjd, men hon är det aldrig.

När han kommer hem sent, efter nattligt rummel, är hon över honom som en hök. Skumögd och med hängbuken vajande staplar hon resolut fram till honom, trycker ner honom på golvet och sätter igång sitt fejande.

Med lidande blick och en beundransvärd självkontroll genomgår han en duvning motsvarande biltvättarnas dyraste värstingprogram.

Irriterat och metodiskt låter hon sin sträva tunga föras från nosen upp över kinden och vidare genom hela örat. Så rejäl är tvagningen att den bulliga bonnkattsskallen snart får en siameskisses slimmade kinder och sneda ögon.

Sen är det tassar och trampdynor, därefter behöver det smånaggas i nacken en god stund. Hon gör ansatser även till rumptvätt, men där går definitivt hans gräns för moderlig omsorg.

Hennes ålderskrämpor är ett kapitel för sig. Ute i trädgården kan hon plötsligt burra upp sig och morra högljutt åt honom ända tills han befinner sig inom en tremetersradie och hon inser att det inte alls är grannens katt utan hennes egen son som aningslöst kommer spatserande.

Eller också spelar hon bara. Hon kanske ser alldeles utmärkt -- och skiter fullständigt i hans hygien.

Hon är bara oändligt trött på att ungjäkeln aldrig kan skaffa sig ett eget liv och dra. Och har man ingen veckopeng att dra in så får man ju hitta på nåt annat.

Carina Glenning

Bostadsredaktör

carina.glenning@corren.se

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!