Verkligheten: På vårt vaktmästeri arbetar en sympatisk man som heter Ove. Han har nyligen gått ner massor i vikt och isterbuken har förbytts till en alldeles platt mage. En dag säger jag något snällt till honom och han blir glad. I samma veva läser jag boken "Undantaget" som handlar om mobbing på en arbetsplats.
Min hjärnas version: Jag kommer till jobbet och går in bakvägen, vid lastkajen. Som så ofta är Ove där och far omkring bland tidningscontainrar. Se nu den här långa, välbyggda mannen framför er. Denna morgon har han bastkjol på sig! Den sitter uppe med en bred resår ett par decimeter nedanför naveln, så att magen är bar. Som topp bär han en djungelinspirerad bröstgördel försedd med plastfrukter. Bananer, apelsiner och ananas. "Oj" far det ur mig. "Det var ... annorlunda. Fräscht!" Ove kastar sig nu om min hals och börjar gråta hjärtskärande. Han riktigt hulkar, stora karln. Mellan snyftningarna och med snoret rinnande berättar han: "Jag fick välja nya arbetskläder åt vaktmästeriet och tyckte bastkjol var bra eftersom vi rör oss mycket och blir varma. Men nu retar alla killarna mig nu och säger att jag valde det här bara för att alla ska se att jag blivit smal!"
Men min mest skruvade dröm, alla kategorier, levererade min hjärna 1994.
Verkligheten: Magen växer och jag är i sjätte månaden. Jag har fått havandeskapsförgiftning och bäbisen behöver förmodligen tas ut tidigare, typ i vecka 30, och kommer sålunda att väga mindre än en normalfödd bäbis. På magen ligger ofta katten Elsa, som själv fick ungar för ett år sedan, och jag tänker att det måste vara tryggt för bäbisens med hennes rogivande spinnande.
Min hjärnas version: Jag ligger på BB och krystar. Barnmorskan säger uppmuntrande: "Bra, duktigt Carina. Och så tar du i allt du kan nu. Braaa! Nu ser jag huvudet." Det hon sedan säger gör mig aningen förbryllad. "Oj, så hårig!" Va, hårig?! Både jag och barnets far är ju bleksiktiga skandinaver. Såna brukar väl inte få väldigt håriga nyfödda? "Ojojoj, det var VÄLDIGT mycket hår", späder ett vårdbiträde på. Jag ser för mitt inre en unge med hår som en ryssmössa på skallen. En sista krystning och ut far min förstfödda med ett schlurp, placeras på mitt bröst och undslipper sig ett ynkligt litet ...mjau. Jag hade blivit mamma. Till katten Elsa.