Pelargonen går i arv över generationer. På Carl Larssons berömda målningar har den en självklar plats, ibland rödaste röd, ibland blekt rosa. Fortfarande är just rosa och rött de populäraste färgerna.
- Mårbacka är fortfarande storsäljaren nummer ett, berättar Anna Pettersson på Tyresö Handelsträdgård som tillsammans med Bergianska trädgården i Stockholm har arrangerat den stora pelargonutställning som pågår där till och med den 18 mars.
En pelargons namn är otvetydigt viktigt för dess popularitet. Frågan är om Mårbacka som så lätt blir ranglig och ränner i höjden skulle vara lika populär om det inte vore för namnet?
Men hur ser då en äkta röd pelargon ut?
- Rött kan gå i orange och i mera blått men jag tycker den finaste röda pelargonen är Stadt Bern, säger Anna.
- Den har en ovanlig spänst, ett vackert växtsätt, den visar helt enkelt stolt upp sina blommor utan att vara prålig.
Rött var också omåttligt populärt runt förra sekelskiftet, ända fram till 1930-talet. En kändis som i dag gillar röda pelargoner är sportjournalisten Lasse Anrell, medan vår nationalförfattare August Strindberg avfärdade dem som simpla, han föredrog de vita.
Med jämna mellanrum drabbas vi av pelargonfrossa och utställningar som den på Bergianska, böcker, artiklar och tv-inslag om pelargoner ger ett direkt genomslag på våra behov. Visas en särskild pelargon i tv så kommer alla nästa dag och vill köpa den. På så sätt slog den mörkt vinröda Lord Bute igenom, likaså rosenknoppspelargonen, som båda fortfarande är populära efter att ha fått sitt "genombrott" för 10-15 år sedan.
Men blir de för svåra att köpa, ja då försöker man byta till sig sticklingar i stället. Otaliga är de bytesspalter där man kan få tag på de åtråvärda sorterna. En som snart kommer att toppa byteslistorna är den vita Pelargonium cotyledonis som nu visats i tv i samband med utställningen.
På 1700-talet hade även Carl von Linné pelargoner. När vi ser hans sorter i dag rynkar de flesta på näsan, de är höga och gängliga. I dag vill vi ha kompakta växter. Men Linnés sorter är roliga i ett annat perspektiv för de har så annorlunda blad, några riktigt stora som små parasoll.
År 1753 nämner Linné 39 ater av släktet Geranium. 19 av dessa är numera överförda till släktet Pelargonium. Totalt var 20 av de cirka 300 pelargonarter man i dag känner till kända av Linné. Han odlade också pelargoner i Botaniska trädgården i Uppsala.
På 1800-talet samlade man så ovanliga sorter som möjligt och de välbeställda byggde specialväxthus för pelargoner samtidigt som de vårdades lika ömsint fast på enklare sätt i fönstret i de små torpen. 75 procent av pelargonarterna växer vilt i Sydafrika, huvudsakligen i Kapprovinsen.
För oss i dag är det inte Linné som gäller utan mormor. "Oh, en sådan hade mormor i fönstret" är en vanlig kommentar på utställningen. Otaliga pelargoner vi har är ett arv från någon gammal släkting som vi vårdar ömt. Pelargonen är verkligen ett av de mest levande och vardagliga kulturarv vi har. Vet vi inte dess rätta namn så ger man den sitt eget eller personens man fått den av.
Speciellt i Dalarna verkar man vårda pelargonarvet särskilt väl. I många familjer är en viktig tradition att ge en pelargonstickling vid högtidliga tillfällen som barnafödslar, dop och bröllop. Kommer vi att förvalta detta arv vidare? Svaret är onekligen ja, pelargonfebern kommer aldrig att ta slut.
Kerstin Engstrand/TT Spektra
kerstin.engstrand@ttspektra.se
torsdag 1 mars · Vecka 9 · 2007