Vi är på besök hos Carol Lyngmo, Joakim Ragnar och flickorna Felicia, 14 år, och Lowa, 3 år, i deras egen Villa Villekulla.
- Vi kallar huset för Villa Villekulla eftersom det inte är rakt någonstans, att sätta upp lister är en riktig utmaning, säger Joakim Ragnar och skrattar.
Det är inte bara den gamla kaminen i köket som gör sitt till värmen i hemmet. Lågt i tak i den gamla delen av huset, långa gardiner, smålampor i fönstren, plädar och levande ljus bidrar inte minst till att huset känns varmt och ger mig en känsla av behaglighet.
Det är sannerligen inget kataloghus vi befinner oss i. Huset som antas vara byggt på 1920-talet kom i familjens ägo i slutet av 1999. Då gick inredningen i brunt, orange och grönt och ett omfattande renoveringsarbete tog vid.
- De första 14 dagarna skyfflade jag sand. Det var fullt överallt, både under golven och i väggarna, berättar Joakim.
Det första Carol och Joakim gjorde var att ta kontakt med en arkitekt som gav dem några utbyggnadsförslag. Att bygga ut mot Varamovägen förkastades direkt eftersom paret ville att huset skulle ha kvar sin karaktäristiska framsida. Trots att huset byggts ut, till att i dag omfatta drygt 160 kvadrat, ser det fortfarande ut som en liten stuga när man går förbi.
I-stället blev det en utbyggnad mot baksidan. Ett stort vardagsrum på nedervåningen och två sovrum ovanpå.
- Arkitekten trodde inte att vi var kloka som ville ha ett så stort vardagsrum, det är 50 kvadrat men känns inte alls så stort, säger Carol Lyngmo.
Förmodligen beror det just på alla detaljer. Bokhyllan är hemmasnickrad och pryds längst upp av gamla kornischer. Cd-ställets dörr är ett gammalt dassfönster från Carols morfars sommarstuga. Även morfaderns gamla fåtölj har fått en plats i ett hörn och är omklädd i ett tyg som minner om en nallebjörn. Ett gammalt slagbord som pryds av blommor fungerade tidigare som avlastningsbord för färgburkar. Några träfigurer på en skänk är inköpta under semesterresor till Thailand och Spanien.
Och vart vi än tar vägen på vår husesyn har Carol och Jocke något att berätta.
- Den lilla gungstolen i Lowas rum har både min mamma, jag, min bror och Felicia gungat i som små, berättar Carol.
I badrummet med klinkers i terrakotta samsas ett modernt bubbelbadkar med en originell kommod. Ett handfat har sänkts ner i ett gammalt skrivbord som återfanns i Carols mammas källare. Här finns också en fungerande kakelugn. Toalettpappershållaren hittade Carol i det nu rivna uthuset.
- Vi har väl fått 30 förslag på vad det egentligen skulle kunna vara men för mig är det självklart att det är en toapappershållare. Jag är en samlare och ser direkt vad jag kan använda en sak till, säger Carol.
Om nu allt i detta hus var resultatet av enbart en fet plånbok och professionella hantverkares flinka fingrar, skulle det bara vara ett vackert hus bebott av människor med god smak. Men att Joakim och Carol själva gjort det mesta ger det hela en helt annan dimension. Visst är Joakim utbildad snickare men han har aldrig jobbat som det. Så förutom lite hjälp av familj och vänner är huset till största del ett resultat av parets eget slit.
- Fast jag gör inte om det igen, säger Joakim.
- Jo det skulle jag kunna göra, bara Lowa blir lite äldre, utbrister Carol.
Men det blir nog inte nödvändigt att starta om med ett helt nytt renoveringsobjekt, eftersom de fortfarande har planer för detta hus. Köket som var det första som renoverades står återigen på tur att få en ny utformning. Intill det nya uterummet, som var sommarens projekt, planeras ett vattenfall och Joakim och Felicia är sugna på en pool i trädgården.
Så Carol och Jocke fortsätter med att förfina sin Villa Villekulla.