Så fort snön är borta är det dags. Som på ett givet kommando laddar svenskarna brickan med kaffemuggar, termos och tilltugg för att inta årets första utefika. På balkongen, uteplatsen, i syrénbersån eller - på verandan.
Vår veranda är husets kuttersmycke och själens palats. Det låter kanske skrytigt, men är bara en sann kärleksförklaring till ett uterum. Ett rum ute som vi suktat efter så länge.
I åratal sneglade vi avundsjuk på grannar och bekanta som på sina altaner grillade, hinkade vin och kaffe, läste böcker och slappade oavsett sommarväder. Så plötsligt kom insikten. ALLA andra husägare hade uteplats under tak. Utom vi.
Så började vi planera. Varenda byggfirma inom fem mils radie besöktes, varenda broschyr bars hem och vi surfade som galna på nätet för att hitta rätt lösning. All denna information gav svårartade ha-begär. En period var vi med både friggebod (med sovloft), grillkåta, inglasad altan och lusthus av den allra pråligaste sorten. I tanken alltså. Det är tur att både plånboken och förnuftet sade ifrån. Och att byggnadskontoret kom med den diskreta förhoppningen att anpassa uterummet till husets karaktär. Såklart.
Bästa sättet var att titta på hur andra gjort. Det blev säkert hundratals mil runt om i Östergötland och norra Småland per bil. Och ganska snart kunde vi konstatera att det finns en slags svensk altanstandard. Ni vet, utgång från kök eller vardagsrum till uteplats med sluttande plasttak. Nästan allihop garnerade med hängpetunior, lobelia och humle.
Många standardaltaner har kompletterats med mer eller mindre smakfulla inglasningar. Vi fann också att orden pensionärskuvös och trådgårdsakvarium har viss ironisk poäng. Alla dessa glasrum fyller säkert sin funktion, men de är ack så avslöjande. Full insyn.
Flera inspektioner gjordes också per fot, men för en som inte mäter mer än 157 cm är det snudd på lönlöst. Man ser inte ett dyft över alla häckar och murar. Cykel kan däremot rekommenderas, det ger högre utsiktspunkt.
Så fann vi den - i Vadstena. En veranda i trä med glasfönster. Turligt nog var det också i Vadstena vi hittade snickaren som utifrån våra amatörmässiga beskrivningar begrep vad vi var ute efter. Han lämnade offert och vi höll på att svimma. Men så fick det bli.
Tre månader senare stod den klar, en slags grosshandlarveranda som såg ut som den alltid stått där. Att vi höll på att måla oss fördärvade är en historia för sig, men slutresultatet blev till allas belåtenhet. Inte minst snickaren som ödmjukt konstaterade att han aldrig tidigare gjort något liknande.
Både snickaren och verandan står fortfarande högst på vår hitlista. I synnerhet den senare. Att fösa ut sina nära och kära på vårens första grillafton värmer själen och hjärtat, trots att det egentligen är skitkallt och drar om både rumpan och benen.
Nej, den är inte isolerad. Och det finns ingen el. Ett uterum ska vara ett rum ute där naturen hörs och känns. Det ska vara en ynnest att få vara där, möjligtvis med visst bistånd av gasolvärmare om så krävs. Stearinljus och fotogenlampor ger ro, oavsett man befinner sig i gott sällskap eller sitter där ensam.
Ordet avkoppling har fått en helt ny betydelse och stavas numera i vår familj - veranda.