Redan i oktober kom de första frökatalogerna. Nu droppar de in en efter en. Nyheterna för 2004. Våren är på väg. In i min kammare i varje fall. In i datorns mejlbox också, föralldel. Några fröföretag har slopat den tryckta katalogen och gått över till mejlutskick.
Impecta var en av de första att presentera sina nyheter, närmare ett femtiotal sorter. Rara Växter var snabba att göra sammaledes. På nätet. Lord Nelsons Vårkatalog 2004 är redan klar. Och Weibulls var inte heller sena med att sända ut sin nyhetslista. Men rapport om frönyheterna tänker jag återkomma till lite längre fram.
I somras var jag på Österlen och passade på att besöka Weibulls provodlingar i Hammenhög. Det var en solig dag i början av augusti. Hettan nästan dallrade i luften. På blomsterfältet blommade en fullkomlig färgsymfoni av 20 000 sommarblommor. 149 sorters petunior, 105 sorters balsaminer, 86 sorters tagetes och 43 sorters pelargoner. Salvia, begonia, tobaksblommor... Det går inte räkna dem alla. En av blomsterbäddarna innehöll nyheterna för året. En annan eventuella nyheter för 2004. I amplar och urnor blommade sticklings-plantor av begonia, million bells, petunia och pelargon. I bädd efter bädd såg jag frösådda sorter av höga gräs, solrosor, dahlia, verbena... Nyheter, eventuella nyheter och provsorter som vi kanske inte ens får se i sortimentet. Det var lätt att bli överväldigad.
I en annan del av anläggningen fanns Idéhuset. Inte ett hus i vanlig mening utan en rad idé- och inspirationsträdgårdar sammanfogade i gångar, tunnlar och hemliga rum. Idéhuset är ritat av Inger Wendel, trädgårdsdesigner med rötter i Linköping. Hon har även ritat den fantastiska miljön till fjärilshuset på Sylten i Norrköping, Törnrosalabyrinten i Vasaparken och i år även en utställning i Norrköpings gator och parker. Hon är en konstnär som står nära naturen och med barnasinnets upptäckarglädje i behåll.
Idéhuset - 3 000 kvadratmeter "kunskap, idéer och inspiration" - hade premiär i fjol och kommer att bli en permanent sommaranläggning, men innehållet förändras år från år. Väggarna i huset är två meter höga gräsbevuxna vallar, ett alternativ till häckar. De är ludna som en grön, lite spretig kalufs och man får lust att klappa dem.
Det första rummet skulle spegla drömmen om den nordiska sommar- ängen. Sommarens hetta hade gjort den ganska torr. I augusti var ängen överblommad och gräset närmast tovigt. Mitt i alltihopa en flätad hängmatta i vide. Inte så inbjudande. Vad skulle bli av detta?
Men snart försvann min tvekan. I de hemliga rummen fanns konstnärliga tolkningar av begreppet trädgårdslycka som förförde. Den långa salixtunneln som sammanband rummen skapade spänning och överallt fanns något nytt att upptäcka, idéer att hämta hem. Olika slags markbeläggningar. Plattor i spännande former. Tumlat glas som grus. Blått, grönt, gnistrande. Planteringskärl. Belysning. Och så naturligtvis växter. Här blommade hjälmbönan som jag aldrig lyckades få i blom i min egen trädgård. Luktärter doftade och sommarblommor prunkade. Överallt konstverk och skulpturer av olika konstnärer. Imponerande och oväntade möten. En märklig skulptur av tre kubikmeter tidningspapper, grus, svart jord, torv, en fotskrapa, färgade ribbor och turf gav association till ett insektsbo av något slag. Ett termitbo? Konstnären Staffan Laurin kallade den "Erinran". Kanske ett sätt för tidningsföretagen att få avsättning för sitt makulaturpapper?
En hel avdelning med balkongutställning var som ett tecken i tiden. Alla har inte möjlighet att skapa sig en egen trädgård, men många har en balkong. Det gäller att ta vara på möjligheten. Även det begränsade utrymmet kan ge kvalitet på utelivet och chans att stoppa fingrarna i jorden.
FOTNOT: En som förstått det där med att ta vara på balkongen, "det glömda rummet", är trädgårdsjournalisten Kaijsa Eiworth, som för övrigt kom med en bok i somras: "Gröna balkonger" (Natur och kultur). Lite för sent ute för att användas vid årets balkongplanering men i god tid för nästa... Härom veckan var Kaijsa i Linköping för att bilda en systerförening till nystartade riksföreningen Gröna balkonger. Men det är en helt annan historia, som jag kan få anledning att återkomma till.